tag:blogger.com,1999:blog-27231044455514192492024-02-19T05:35:17.738+01:00inky fingersett palimpsest av fragmentariska tankarInklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.comBlogger254125tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-8547634985255311792013-02-15T17:46:00.002+01:002017-08-28T09:38:34.036+02:00<br />
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
Ett klargörande för den som inte riktigt har förstått det genom nedanstående bildinlägg (samt det faktum att det inte skrivits något vettigt här på evigheter):</div>
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
inky fingers is no more. It has ceased to be. It's expired and gone to meet its maker. This is a late blog. It's a stiff. Bereft of life, it rests in peace. Its rung down the curtain and joined the choir invisible. This is an ex-blog.</div>
Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-64769718951265014652012-12-27T13:45:00.006+01:002012-12-27T13:45:53.515+01:00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIEX5-Rpg-N6uN8fFq-7Dk3mhy8hEKhS0A3oOxmx_iBqhJ7BqNBUAKTq1SvF3cC4kcxGseDfQoc7mcI9IibAH-uW9RwWID1YY2cKJq10S8LdUIWR_7EAQQwAAis17EgzoL9vgIRQ7Mx426/s1600/kisse+p%C3%A5+kyrkog%C3%A5rd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" eea="true" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIEX5-Rpg-N6uN8fFq-7Dk3mhy8hEKhS0A3oOxmx_iBqhJ7BqNBUAKTq1SvF3cC4kcxGseDfQoc7mcI9IibAH-uW9RwWID1YY2cKJq10S8LdUIWR_7EAQQwAAis17EgzoL9vgIRQ7Mx426/s640/kisse+p%C3%A5+kyrkog%C3%A5rd.jpg" width="400" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<em><span style="font-size: xx-small;">Bild lånad från Weheartit.com</span></em></div>
Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-43915972897579677072012-12-26T17:08:00.000+01:002012-12-27T13:44:40.190+01:00FramtidshoppSnöstormen på kvällen den 23 var vacker och julstämningsfull, men det regn och tö och gråväder som varit närvarande sedan julafton gör att jag bara vill plocka ner julpyntet och gå in i en ny fas - vänta på våren-fasen (vilken alltid inleds med nyår, för min del).<br />
Men tills helgerna är över och saker och ting återgått till sitt vanliga sköna lunk, sjunker jag in i Barbara Vines <i>The Child's Child, </i>min julklappsbok. Den är, som Vine alltid är, lysande och en bra bit in lovar den samma lågmält berättade, ytterst dramatiska händelser som exempelvis <i>The Grasshopper</i> eller <i>A Brimstone Wedding</i>. Medan jag ligger här i soffan och smaskar i mig non-stops ekar i huvudet något Ruth Rendell sa i en intervju nyligen. Hon tränar i sitt hemmagym varenda dag och betonade: "I am <i>very</i> fit!".<br />
Det är bra. Ju bättre form hon är i, desto troligare är det att hon lever länge och alltså skriver mååånga böcker till. Ta en halvtimme till på löpbandet, Ruthan.<br />
<br />Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-38808088644840781622012-12-14T09:16:00.003+01:002012-12-14T09:18:17.629+01:00Snyggt åttiotalsmode och julklappsfilm<br />
Julstämningen lade sig över nejden ungefär samtidigt som snön. Det var en perfekt första december. Snöfall, frostigt, glittrande och vackert och den mest flippade julkalendern på länge tog sin början (har aldrig sett mer queera spöken!).<br />
<br />
Jag pysslar som aldrig förr och klipper och klistrar och viker och får fram vackra stjärnor och snygga julkort. Jag sitter också framför datorn och klickar skamlöst hem julklappar till mig själv eftersom jag tycker jag förtjänar det. Igår öppnade jag den nästan igenfrusna brevlådan (det var minus arton till och med här i Skåne, folks!) och fann första omgången paket. Inuti låg den ganska bortglömda med absolut rafflande-i-Hitchcockstil-thrillern från 1987 <a href="http://www.imdb.com/title/tt0094082/?ref_=fn_al_tt_6"><i>Suspect </i></a>med Cher och Dennis Quaid (1987 var ett lysande år för Cher, då kom också <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0094332/">Witches of Eastwick</a></i> samt underbara <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0093565/?ref_=fn_al_tt_1">Moonstruck)</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0216621/">A Christmas Carol</a></i> (förstås) med Patrick Stewart som Scrooge och blåögde Richard E Grant som den arme Cratchit, och <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0107048/">Groundhog Day </a></i>som av någon anledning alltid får mig att skratta, hur många gånger jag än sett den.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWlerkS20xikQRFpiqf9-H0bh8PwxSCoXmPwKe7zTGGUORqgju8tTZKFPctXSmKpUhlzmMGoM4YH88uJ9If0WD_suUNhDQxwxnMlvOaWoPEZK-GCCjMwcUPRFiM7nc37-kaPJtstsqgqlG/s1600/suspect_syn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWlerkS20xikQRFpiqf9-H0bh8PwxSCoXmPwKe7zTGGUORqgju8tTZKFPctXSmKpUhlzmMGoM4YH88uJ9If0WD_suUNhDQxwxnMlvOaWoPEZK-GCCjMwcUPRFiM7nc37-kaPJtstsqgqlG/s400/suspect_syn.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
Jag började med (jajaja, julklappar är till för att öppnas) att titta på <i>Suspect</i>. Förutom att den verkligen är spännande finns det en vintrig krispighet i den bleka solen, och den utspelar sig lämpligt nog i veckan före jul. Cher spelar försvarsadvokat åt en mordanklagad, dövstum hemlös (Liam Neeson i en av hans första roller) och Dennis Quaid sitter i juryn och upptäcker att en del saker inte är ordentligt utredda. Han gör en del efterforskning på egen hand och ger Cher lite hintar här och där som kan hjälpa henne att fria hennes klient.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkG_zcqmn04Sxc5HQ89W-TD_we_jVm9_PkkGcMDXg9fnz58lLW66JD_8_HeBJtq8eCCG_Ctn0fwmK9bNidymG0qvh0L433Bq21_Nd-qAJjxnr8aqlTrspBlQiNLkYSCLLFpM2EMxzDpuww/s1600/1769327,Ch5IaQqnxxXrfoqhNaMHsk_Tn6biqPwv1WKFW8fmhtv37f0lxjx99739iAnbLhL0RGx37Cc1sqYCy1AsbIYeeA==.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkG_zcqmn04Sxc5HQ89W-TD_we_jVm9_PkkGcMDXg9fnz58lLW66JD_8_HeBJtq8eCCG_Ctn0fwmK9bNidymG0qvh0L433Bq21_Nd-qAJjxnr8aqlTrspBlQiNLkYSCLLFpM2EMxzDpuww/s400/1769327,Ch5IaQqnxxXrfoqhNaMHsk_Tn6biqPwv1WKFW8fmhtv37f0lxjx99739iAnbLhL0RGx37Cc1sqYCy1AsbIYeeA==.jpg" width="262" /></a></div>
<br />
Cher är ju tjusig på ett lite botoxartat sätt, men hon spelar utmärkt och är alltid väldigt avslappnad och naturlig i de filmer hon gör. Här går hon omkring i rymliga kappor, bekväma stora tröjor och mjuka brallor och platta stövlar och det gör mig väldigt glad att se att det fanns ett åttiotal som inte var totalt anskrämligt utan rätt snyggt. Och något helt annat än modet som råder nu, när plaggen så ofta ser ut att vara en eller ett par storlekar för små. Varför? Både obekvämt och fult och man ser dessutom större ut än man är.<br />
<br />
Själv ska jag sticka ett par benvärmare, skaffa stora sweatshirts och ha platta stövlar till mina leggings och vänta på nästa julklappspaket. Den här gången med böcker.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDVQoBgqmwofoXPESw6CTWV5xAWsLO_qO680zrxlQoJIZEo0KK-125O-MJarNlROPIv8qEA1QPO9vi7Tju4-Y9UhnRzCWGSqrJ4_wlXbQxO7Xb6wgKloSZUOnAFUQ9t_W1WhrgzY3MB2Pl/s1600/cher6-418.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="292" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDVQoBgqmwofoXPESw6CTWV5xAWsLO_qO680zrxlQoJIZEo0KK-125O-MJarNlROPIv8qEA1QPO9vi7Tju4-Y9UhnRzCWGSqrJ4_wlXbQxO7Xb6wgKloSZUOnAFUQ9t_W1WhrgzY3MB2Pl/s320/cher6-418.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-56852998635245459102012-11-18T15:00:00.000+01:002012-11-18T15:00:15.531+01:00'Tis the season for skräckEtt inlägg i månaden, ja det kan nog vara lagom.<br />
I novemberdunklet duger bara rysare och spökhistorier, ergo har jag läst både <b>Susan Hill</b> och noveller av de bästa svenska rusk-författarna. Hill är mästerlig på att skapa stämning och ibland är det allt som behövs för att man ska vara knottrig av gåshud hela dagen.<i> Dolly</i> har en stämning så mättad att man kan skära den i tunna skivor men något crescendo blir det aldrig, men heller inget antiklimax. Den är läskig rakt igenom, basta, men man hoppar inte till av skräck i någon speciell scen. Det är en jämn ström av kalla kårar man får. Den rekommenderas så här i dimmiga och kylslagna tider.<br />
<br />
<i>De odöda</i> är en nyutgiven samling skräcknoveller av olika författare som <b>Johan Theorin, Anders Fager, Amanda Hellberg </b>och förstås<b> John Ajvide Lindqvist</b> (shit vad sur jag är förresten, för att man inte kan köpa <i>Tjärven</i> i pappersform. Jag vill ju läsa den!), men också klassiker som <b>Edgar Allan Poe </b>och<b> Lovecraft </b>och inte minst <b>Selma Lagerlöf</b> finns med. Det är varierande kvalitet på texterna och mina favoriter är naturligtvis Theorin, Ajvide Lindqvist och Lagerlöf. <b>Amanda Hellberg</b>s bidrag är lika svagt som det jag tidigare läst av henne och även om jag förstår att hon försöker använda ett slags ålderdomligt språk upplever jag det bara som mycket ansträngt. <b>Caroline L Jensen</b> känns lite Ajvide Lindqvistsk med sitt äckliga monster, men okej - läskigt är det även om huvudpersonens reaktioner och tankar känns ganska onaturliga. <b>Åke Edwardsson</b>s novell är välskriven och har en oväntad knorr på slutet. Tyvärr hade jag redan läst Ajvide Lindqvists "Equinox" i <i>Pappersväggar</i>, men den var likväl lysande.<br />
Fast jag förstår inte riktigt meningen med att samla ihop och ge ut noveller som redan tidigare givits ut, men det är en annan femma.<br />
<i>De odöda</i> är en bra samling och blir en tunn men trevlig (på ett otäckt sätt) julklapp nästa år.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-58089528184799567042012-10-16T14:42:00.000+02:002012-10-16T14:42:07.986+02:00Regression på hög nivåDe senaste två veckorna har jag känt mig så himla trött, både intellektuellt och fysiskt, och har dessutom varit rejält förkyld. Jag har både <strong>Liza Klaussmanns</strong><em> Tigrar i rött väder</em> och <strong>Kate Mortons</strong> <em>The Secret Keeper</em> hemma, men är helt oförmögen att ta itu med någon av dem - fast jag är helt övertygad om att de är hur bra som helst. <br />
<br />
Det enda jag mäktar med är <strong>Merri Viks</strong> Lotta-böcker. Har den här gången börjat helt från början och är nu på <em>Håll masken, Lotta</em>. Det är precis alldeles lagom utmanande för min trötta och tomma hjärna och böckerna är lätta att ha med i sängen på kvällen och på bussen nästa dag. <br />
Men rätt som det är slår läslusten till och då jäklar blir det åka av. <br />
Det finns förresten en finfin Lotta-blogg numera. <a href="http://estersallskap.blogspot.se/">Här </a>hittar man den. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikhNmQZAJGWEoYodJ8-OWFKyvmrKO_OY1XkBiiG_DqhyphenhyphendJl5WO_9LOLN5gerrU0etf4IcUNnDM7ETrm5whFbO8ctykZxU_tAiauXh5VKxWgLZoFk7TRk81BRDF37W35oHZRRCgSWTmu_GJ/s1600/5210.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" nea="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikhNmQZAJGWEoYodJ8-OWFKyvmrKO_OY1XkBiiG_DqhyphenhyphendJl5WO_9LOLN5gerrU0etf4IcUNnDM7ETrm5whFbO8ctykZxU_tAiauXh5VKxWgLZoFk7TRk81BRDF37W35oHZRRCgSWTmu_GJ/s400/5210.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: xx-small;"><em>Lotta - en vän i viken.</em></span></div>
Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-48813649111001247572012-10-13T08:57:00.000+02:002012-10-13T08:57:25.916+02:00Jag kväver en gäspningJag har absolut ingen prestige alls när det gäller vad man ska och inte ska gilla och skäms inte en sekund för att jag struntar fullständigt i det här med Nobelpriset i litteratur. Jag tycker helt enkelt att det är sjukt tråkigt och att det så gott som aldrig är någon för mig intressant författare som blir utvald.<br />
Inte i år heller.<br />
Om man nu nödvändigtvis ska ägna sig åt utmärkelser och pris tycker jag att Borås Tidnings Debutantpris är mycket mer spännande.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-74954371998547799032012-10-07T17:55:00.001+02:002012-10-07T17:55:47.196+02:00Alan Garners magiska mytiska världNär jag var ganska liten, kanske åtta-nio år (minns inte året. Den gick första gången 1972 men det här måste ha varit ungefär fem år senare), gick <b>Alan Garner</b>s ungdomsroman <i>Elidor, det gyllene landet </i>som sommarlovsföljetong på radio och jag var trollbunden. Livrädd, men fascinerad, förälskad och fast. Kanske var det där min kärlek till skräck tog sin början.<br />
<br />
Jag gjorde som min storebror (jag var en fruktansvärd men hängiven härmapa) och läste <i>De tre fördömda</i> och blev ännu mer skräckblandat förtjust. Alan Garner hängde sedan med under åren, och jag läste <i>Stenens visdom</i> och <i>Den förtrollade stenen</i> (ja, det är mycket med sten i Garners berättelser) och <i>Orion i ögat</i>. Det finns ett slags magi, något ogripbart och outtalat i Garners romaner. Man vet inte säkert hur det går; om slutet är lyckligt eller inte, och det störde mig nog lite grann när jag var barn.<br />
<br />
Det var först när jag som vuxen läste om <i>De tre fördömda</i> som jag insåg vilken lysande författare Garner är. Jag var så rädd att håren reste sig i nacken och jag inte vågade släcka ljuset och den känslan har jag fått varenda gång jag läst om denna briljanta berättelse. Den är definitivt hans mästerverk, men det klart - <i>Elidor</i> står inte långt efter (tänkt, när barnen ser hur någon försöker öppna dörren utifrån fast ingen står på trappan - hu! Och den grå tysta världen i Elidor... Ruskigt! Och vansinnigt sorgligt).<br />
Jag blev hemskt glad när jag såg att en ny bok av Garner skulle komma ut, dessutom en avslutning av Colins och Susans äventyr från <i>Den förtrollade stenen </i>(fy, när de blir jagade av svartalverna...).<br />
<i><br /></i>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha7p4zlN7zDF24Cpbv8xx2QmK_KZTTFmshaM8exp4y1lamK6A7vK_3gMc7wHXlX-xIrrCwCeW0H5y03lFontllQcBAhJWE4Ri9xbCaSmMoQGbBQWL90O9JfzXb7PCU4N46r7MfbDlwedDI/s1600/Rule-of-three---Alan-Garn-007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEha7p4zlN7zDF24Cpbv8xx2QmK_KZTTFmshaM8exp4y1lamK6A7vK_3gMc7wHXlX-xIrrCwCeW0H5y03lFontllQcBAhJWE4Ri9xbCaSmMoQGbBQWL90O9JfzXb7PCU4N46r7MfbDlwedDI/s400/Rule-of-three---Alan-Garn-007.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: xx-small;"><i>Alan Garner, läskig gullefarbror.</i></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<i>Boneland</i> är inte en barnbok, inte ens en ungdomsbok utan skriven för vuxna, vilket äger en viss logik eftersom Colin numera är medelålders. Garner gör det verkligen inte lätt för sig. Romanen är skriven i ungefär samma fragmentariska och korthuggna stil som jag minns att <i>Orion i ögat</i> är. Det tar en stund innan man lär sig språket, stilen, dialogen, och kommer in i berättelsen. Den är allt annat än lättillgänglig och färdigtuggad. Här handlar det om fullkornsprosa och man får själv fylla i luckorna men det är underbart att få använda fantasin, om än ganska frustrerande att inte få tydliga och klara besked. För inte får man några svar på det man kan ha undrat över i <i>Den förtrollade stenen</i> och <i>Månen över Gomrath</i>. Man blir inte det minsta klokare på Colins och framför allt Susans öde, däremot bjuds det på underbara resonemang och svindlande tankeutsvävningar om tid och rymd, myt och vetenskap. Det är det som är den stora behållningen av <i>Boneland</i>, åtminstone för min del.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-37056054758418095292012-10-03T16:19:00.001+02:002012-10-03T16:19:34.343+02:00Nu i lager<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzogFytXJb0PhnVUDo2-rWkpMcn2zm_PXLJki9JuB4OAz2ZYJc0Qhgh1a-t7b5L4SwqZZxUV-pesh14172Jigl3EQw7ya6YjqKxWb9gvWNgLduEDGKoEr32At8S4SJFStEKRFnS4xmgor-/s1600/morton.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" mea="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzogFytXJb0PhnVUDo2-rWkpMcn2zm_PXLJki9JuB4OAz2ZYJc0Qhgh1a-t7b5L4SwqZZxUV-pesh14172Jigl3EQw7ya6YjqKxWb9gvWNgLduEDGKoEr32At8S4SJFStEKRFnS4xmgor-/s400/morton.jpg" width="260" /></a></div>
Beställd och klar! Har stora förväntningar efter den senaste, mycket välskrivna och fint sammanvävda <em>Distant Hours</em>. Det kan bli hur bra som helst.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-24368842334794778952012-10-03T11:21:00.001+02:002012-10-03T11:21:42.121+02:00Sjukt spännandeJag har tidigare skrivit om <strong>Belinda Bauer</strong>s debutroman <em>Mörk jord</em>, som jag tyckte mycket om. Både skildringen av pojkens tankar och sätt att resonera, och dito tillhörande den fängslade pedofilen känns trovärdiga och rimliga. Uppföljaren <em>Skuggsida</em> kändes däremot inte lika gedigen utan snarare lite galen, med polismannen Jonas Holly som mer eller mindre flippar ut på ett ganska häpnadsväckande sätt. <br />
I <em>Ni älskar dem inte</em> avslutar Bauer sin trilogi om folket i byn Shipcott där Exmoor, heden som omger byn, spelar så stor roll. Konstapel Holly är tillbaka och det man trodde hände i<em> Skuggsida</em> känns inte längre lika självklart. Kanske det inte alls var som man uppfattade det? <br />
<em>Ni älskar dem inte</em> är fullproppad av sjuka typer (särskilt en, och då talar jag inte om Holly) och så gott som alla figurer i romanen skildras ingående och levande. Belinda Bauer skriver oerhört bra och känsligt och översättningen (utkom på Modernista i september) är helt okej. <em>Ni älskar dem inte</em> är vansinnigt spännande och jag hade nästan samma problem med att lägga ifrån mig boken om kvällarna som jag har närhelst jag läser en roman av <strong>Sharon J Bolton</strong>. <br />
Shipcott-trilogin rekommenderas å det varmaste. Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-89660704197967475342012-09-26T10:47:00.001+02:002012-09-26T10:47:31.800+02:00Vilsegången GoodmanNär jag väl accepterade <strong>Carol Goodmans</strong><em> Incubus</em> för vad den var (tantsnusk med övernaturliga inslag) - och inte vad jag hoppades att den skulle vara (ännu en spännande mysrysare i akademisk miljö) - tyckte jag att den var helt okej. Åtminstone så pass okej att jag ville läsa uppföljaren <em>Water Witch</em>.<br />
Ja, vad kan man säga? Redan på första sidan dyker demonälskaren Liam upp i Callies drömmar och i nästa nu knackar damerna från Fairwick College upp och behöver Callies hjälp att slussa in halvstora vattennymfer till Faerie och sedan är cirkusen igång.<br />
Den ganska enahanda erotiken kan jag stå ut med, men vad jag inte klarar av är huvudpersonen Callies enfald. Hon tabbar sig hela tiden och är allmänt tanklös, och utläggningarna om skor och badoljor och liknande chick lit-ingredienser kunde jag verkligen vara utan. <br />
<em>Water Witch</em> blir som en underlig blandning av <strong>Lynn V Andrews</strong><em> Medicine Woman</em> (new age-klassiker) och nyss nämnda chick lit. Och lite <em>True Blood</em> och <em>Twilight</em>.<br />
Urd, Skuld och Verdandi dyker upp och all världens folklore och mytologi mixas friskt. Jag tycker att det blir lite väl mycket av allt, helt enkelt. Det funkar inte. För mig.<br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
Efter hundraåtta sidor lade jag ifrån mig boken och jag längtar istället våldsamt efter <em>De döda språkens sjö</em>-<strong>Goodman</strong>. Måtte hon snart komma tillbaka från irrfärderna i Faerie.</div>
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHi6UhlCLU2z-8i-zl9kRfgmS4rwjMrfF2LW4_lPof8s0qXP1snDV9Z92nJj_BNXaiKs8zUaqr251mDFKCaXkFlBa6BDxO6vpTG6oHiB8u9poAqBVue0mI9wvEvokeAPD2R9PY3Q78orK-/s1600/13605603.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" kea="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHi6UhlCLU2z-8i-zl9kRfgmS4rwjMrfF2LW4_lPof8s0qXP1snDV9Z92nJj_BNXaiKs8zUaqr251mDFKCaXkFlBa6BDxO6vpTG6oHiB8u9poAqBVue0mI9wvEvokeAPD2R9PY3Q78orK-/s400/13605603.jpg" width="255" /></a></div>
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;">Innehållet är precis lika dumt som omslaget. </span></div>
Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-51265846538248439252012-09-19T11:46:00.000+02:002012-09-19T11:46:08.381+02:00Goda nyheter<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Hittade det här på fejan imorse. Good news indeed!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC8Rhf_0ZApOWa6cxKbZcHqcZUntg1fSsi1LdJZcg6xFMkJWJ5HGGFWYAJs76SDdl34FkTEmcGmZyufuleCFW6-Tq4_-HdEf84j_Lttwb9cANqDW_gu_eQHfe2PCronn3RhqZz0wOV8rum/s1600/O%CC%88gonblicksbild+2012-09-19+11-16-39.tiff" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC8Rhf_0ZApOWa6cxKbZcHqcZUntg1fSsi1LdJZcg6xFMkJWJ5HGGFWYAJs76SDdl34FkTEmcGmZyufuleCFW6-Tq4_-HdEf84j_Lttwb9cANqDW_gu_eQHfe2PCronn3RhqZz0wOV8rum/s400/O%CC%88gonblicksbild+2012-09-19+11-16-39.tiff" width="400" /></a></div>
<br />Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-32927373356534553842012-09-09T08:24:00.000+02:002012-09-09T08:26:48.075+02:00Blekt och blodlöstNär jag läste om Andrea Arnolds inspelning av <i>Wuthering Heights</i> blev jag mest förbannad. Nej, Heathcliff är inte svart. Nej, man sa inte "fuck off" på 1700-talet. Nej, flickor hade definitivt inte byxor på sig vid den tiden.<br />
Emellertid lånade jag hem filmen i veckan och den var faktiskt ännu sämre än jag förväntat mig, fast på ett annat sätt. Jag tycker den är vackert filmad och egentligen är det helt okej att Heathcliff spelas av en svart skådespelare (<b>James Howson</b>) eftersom det förmodligen bara ska förstärka hans utanförskap och utsatthet. Det som jag reagerar på är hur blek och blodlös filmen är. Jag menar, <i>Wuthering Heights</i> är ju en av tidernas mest passionerade kärleksromaner, men det här känns bara som en enda lång gäspning. Kanske beror det på skådespelarna, jag vet inte. Den enda av dem som har något slags uttryck i ansikte och säger något med ögonen är Catherine (<b>Kaya Scodelario</b>) men alla de andra ser faktiskt mest ut som uttråkade zombies.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglSNQHqF1Mru46wGeZX5w9s-WvGorUHreIPZoh7Oe7oQoKvZeVFXeczNdYeIK17DiWH8MPjuzr3CAXNwB0C5QTNr9Z08REdX4zWyge5PCALYL0_IOB4fZ1AMdvyVdIMrQpN1UWL17w9lju/s1600/Wuthering+Heights.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglSNQHqF1Mru46wGeZX5w9s-WvGorUHreIPZoh7Oe7oQoKvZeVFXeczNdYeIK17DiWH8MPjuzr3CAXNwB0C5QTNr9Z08REdX4zWyge5PCALYL0_IOB4fZ1AMdvyVdIMrQpN1UWL17w9lju/s400/Wuthering+Heights.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Och så är det förstås det här med att skriva om och ändra på själva storyn. Varför - <i>varför</i>? Och vart tog slutet av romanen vägen? Det är ju den kanske viktigaste pusselbiten i berättelsen om Cathy och Heathcliff eftersom det hat och de missförstånd som finns mellan Heathcliff och Cathy och familjen Linton, där löses upp och vänds till kärlek. Catherines dotter Cathy (en aning fantasilöst) gifter sig ju med Heathcliffs och Isabellas sjuklige son Linton, och blir vän med Hareton som hon när Linton avlidit planerar att gifta sig med. Men i filmen missar man hela försoningskapitlet och det urlakar och ändrar ju på hela berättelsen.<br />
Oh well. Det är väl bara att acceptera att varken <i>Wuthering Heights</i> eller <i>Jane Eyre</i> kommer till sin rätt i filmformat och istället plocka fram boken och låta filmen utspela sig i fantasin.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-2456492102614530412012-08-28T18:50:00.000+02:002012-09-26T10:51:00.013+02:00Åtta saker om migUtmaningar och annat av skicka-vidare-karaktär är jag inte mycket för. Det är inte <a href="http://helenadahlgren.wordpress.com/2012/08/28/jag-ar-utmanad-8-fakta-om-mig-sjalv/">Helena</a> heller, och just därför antar jag hennes utmaning att göra en lista på åtta fakta om mig själv, som jag inte redan brett ut mig om här.<br />
<br />
1. Jag avskyr att prata i telefon. Ringer sällan upp andra och hoppar gärna över att svara när det ringer. Har naturligtvis nummerpresentatör...<br />
<br />
2. Gick från <i>Starlet</i> till <i>Femina</i> och <i>Damernas Värld</i> när jag var 11 för att jag blev så modeintresserad. Jag visste allt om hudvård, Kenzo och Vidal Sasson när jag var tolv, och drömde om att bli designer.<br />
<br />
3. Jag är född samma dag som Gunnar Ekelöf dog. <br />
<br />
4. En mans hår är helt avgörande för hans attraktionskraft. Vet inte vilket som är värst - rakat (upp till 1 cm), page eller dreadlocks. <i>Så</i> avtändande. Jag gillar inte långt hår på killar heller, men lite längd; något att ta tag i liksom - det vill jag ha.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGq0utwkUX1K7RnFicQRFE0pIdONJNLp-vCiSDedU5dGwyg4WJej_iNlbRMM3VZN1PailPPK1QcDlqIugyB-8xp6Eidgna6YogjKsqpwtwuCRezSWcVxV_PMTM6eMvKLAz3MzgyROOJ18a/s1600/aidan-gillen-05.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGq0utwkUX1K7RnFicQRFE0pIdONJNLp-vCiSDedU5dGwyg4WJej_iNlbRMM3VZN1PailPPK1QcDlqIugyB-8xp6Eidgna6YogjKsqpwtwuCRezSWcVxV_PMTM6eMvKLAz3MzgyROOJ18a/s320/aidan-gillen-05.jpg" width="213" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<i><span class="Apple-style-span" style="font-size: xx-small;">En snubbe med hår att ta tag i. Aiden Gillen. Me like.</span></i></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
5. Jag gjorde hål i öronen (själv) och började tonade håret rött (själv) när jag var 13 bara för att likna Kate Bush. Jag tycker fortfarande att hon är coolast.<br />
<br />
6. Är utbildad zonterapeut och hade eget företag i några år men orkade inte med allt gnäll från kunderna (plus att det var fysiskt tungt). Många verkade inte vilja bli friska utan hade identifierat sig med sin sjukdom. Alltså stängde jag butiken och började göra något jag verkligen ville göra: plugga litteraturvetenskap.<br />
<br />
7. Har inte vågat se <i>Blairwitch Projec</i>t sedan jag flyttade till landet och tar skogspromenader flera ggr i veckan. Synd, eftersom det är en av de bästa skräckisar jag sett.<br />
<br />
8. Är extremt ljud- och ljuskänslig och sover oftast med både öronproppar och ögonmask.<br />
<br />
<br />
That's all folks. Haka på, den som vill!Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-36881415423884138222012-08-26T15:28:00.001+02:002012-08-26T15:28:59.077+02:00Stilsäker<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFmKDTk2JI7YjcdqO-sYQTYlCnfp-rYjDXSdrHX6txlwbi28lkK6DuojYuqpJ8MvEjaD0MyPMBdhlfYDPY4VMPw2ZFzJP6DP5m4hwC-E1jtR9v03pIWLNICEMuQHL-GvKN2KYNudCDEHl6/s1600/Redford.tiff" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFmKDTk2JI7YjcdqO-sYQTYlCnfp-rYjDXSdrHX6txlwbi28lkK6DuojYuqpJ8MvEjaD0MyPMBdhlfYDPY4VMPw2ZFzJP6DP5m4hwC-E1jtR9v03pIWLNICEMuQHL-GvKN2KYNudCDEHl6/s320/Redford.tiff" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: xx-small;">Den här killen kan få det mesta från träningsoverall till morgonrock att se snyggt ut. </span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-yhEwbURbf7hD27ztkmrTcFPqLqUNkhUBRDAiTJiLUekyhsJ3fgd2ii9Tcl-q9q5NexlXX4pxDbzq88QDn-z1rmPId7Q9sYLFj4rqAOHopyACmw5jCMPYkIxbrRX0ByLpBdgMgx80Ua7O/s1600/O%CC%88gonblicksbild+2012-08-26+14-59-53.tiff" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-yhEwbURbf7hD27ztkmrTcFPqLqUNkhUBRDAiTJiLUekyhsJ3fgd2ii9Tcl-q9q5NexlXX4pxDbzq88QDn-z1rmPId7Q9sYLFj4rqAOHopyACmw5jCMPYkIxbrRX0ByLpBdgMgx80Ua7O/s320/O%CC%88gonblicksbild+2012-08-26+14-59-53.tiff" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRIqoQIdKbtId-yKMgVvLRd15MxWS9_tUopX2TjHG41OaWpmdGtRbybIWF0H_3kcABeLEoKsK-ucQh40qCmu-janQjFhHnwZX9yVNL6DNji2DFitnLBnUPj0KYzGpKdLSmKNsO9i_qxlhk/s1600/O%CC%88gonblicksbild+2012-08-26+15-01-07.tiff" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRIqoQIdKbtId-yKMgVvLRd15MxWS9_tUopX2TjHG41OaWpmdGtRbybIWF0H_3kcABeLEoKsK-ucQh40qCmu-janQjFhHnwZX9yVNL6DNji2DFitnLBnUPj0KYzGpKdLSmKNsO9i_qxlhk/s320/O%CC%88gonblicksbild+2012-08-26+15-01-07.tiff" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: xx-small;"><i>Jag svär, baby. It's this big.</i></span></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtCN5uMMCm15qTy73ZXddNcpfFbtiuCbPuzGrpcu6CuOKh33BhU8pMEYhdbKw5uujDLYTqvDRo1GbWyCxjZMtqrClnEQLRT5yKpZVvlAIz13MVbiDtDd4c1HpjXd6wVjaaTXQylMBOCUaH/s1600/O%CC%88gonblicksbild+2012-08-26+15-01-40.tiff" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="209" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtCN5uMMCm15qTy73ZXddNcpfFbtiuCbPuzGrpcu6CuOKh33BhU8pMEYhdbKw5uujDLYTqvDRo1GbWyCxjZMtqrClnEQLRT5yKpZVvlAIz13MVbiDtDd4c1HpjXd6wVjaaTXQylMBOCUaH/s320/O%CC%88gonblicksbild+2012-08-26+15-01-40.tiff" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhV2xBGePn1VD4ZPkqEfuszczCZCmts2m1RiTNusN9YngTaP6mR8yZU7TlTl6Yk-OIsAPWaBVY4g_gwKWcJ1aggVD8OcbRpOeI2u3GGk8AvacGkPG0enJdnJhXP8k5_X5XYlNE2O6yPf41f/s1600/BAF939EA-8C26-4DEA-9776-9A79AA1AE3E3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhV2xBGePn1VD4ZPkqEfuszczCZCmts2m1RiTNusN9YngTaP6mR8yZU7TlTl6Yk-OIsAPWaBVY4g_gwKWcJ1aggVD8OcbRpOeI2u3GGk8AvacGkPG0enJdnJhXP8k5_X5XYlNE2O6yPf41f/s320/BAF939EA-8C26-4DEA-9776-9A79AA1AE3E3.jpg" width="250" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgh4rgO8G7KmrLK4ge7npI1s-uw6ySx5gHNZ-wWxOkMnIJ-IR-Xa0HXbFgJGae4Qx5QS8vgJCvGvkxo-LVoXL1Rk3O9VznppWb78b3YenUJOtApslDe8IpXv-MXM5mSOuNtN6L0ceIF8PaJ/s1600/robert_redford_gallery_new_2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgh4rgO8G7KmrLK4ge7npI1s-uw6ySx5gHNZ-wWxOkMnIJ-IR-Xa0HXbFgJGae4Qx5QS8vgJCvGvkxo-LVoXL1Rk3O9VznppWb78b3YenUJOtApslDe8IpXv-MXM5mSOuNtN6L0ceIF8PaJ/s320/robert_redford_gallery_new_2.jpg" width="239" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<span class="Apple-style-span" style="font-size: xx-small;">De översta bilderna är tagna av John Dominis för LIFE Magazine, <a href="http://life.time.com/icons/robert-redford-rare-photos-1969/?iid=lf%7Cmostpop#1">finns här</a>.</span></div>
Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-57403267793503389172012-08-25T17:32:00.001+02:002012-08-25T17:39:56.581+02:00Arktisk hjältinnaHur mycket jag än tycker om miss Marple, Puck Bure, Vera Stanhope, Evie Oliver och Ruth Galloway finns det helt klart hjärterum för fler tuffa och originella hjältinnor. Den senaste heter Edie Kiglatuk och är bosatt på Umingmak Nuna, det vill säga Ellesmereön i Norra Ishavet, strax väster om Grönland.<br />
Jag vet inte varför, men det är något med arktisk miljö som jag bara inte kan motstå. Jo, förresten jag vet precis varför. Kylan, isen, havet och snön gör mig livrädd. Det är den absolut gräsligaste och mest skrämmande miljö och klimat jag kan tänka mig, men ändå är jag sjukt fixerad vid Arktiska (och Antarktiska) upptäcktsresande och skildringar, romaner och foton från de här bistra områdena.<br />
Jag tror jag blev varse min fascination när jag såg <i>Ingenjör Andrés luftfärd</i> och fylldes med fasa inför deras planer och vad som sedan hände. Jag menar: tänk! Vilken mardröm!<br />
Några av mina favoritböcker har detta kyliga tema. <b>Michelle Paver</b>s <i>Evig natt</i>, <b>Susanna Jones</b> <i>When Nights Were Cold</i> och inte minst <b>Amy Sackville</b>s mästerverk <i>Still Point</i>.<br />
I <i><a href="http://www.wwd.se/Bocker/Bokpresentationssida/?isbn=9789146221371">Där ingen har gått</a></i> är miljöbeskrivningen lika skräckinjagande som den av vad folket stoppar i sig. Sälköttsgröt till frukost? Inte det? Jäst valrosstarm? Blodsoppa? När de äntligen hittar något smarrigt att äta - röding - smaskar de i sig huvudet först och framför allt delikatessen ögat.<br />
Okej, men frånsett den i mina ögon vidriga matkulturen inuiterna har, är romanen svinspännande, välskriven och underhållande. Och bildande, faktiskt. Författaren <b>Melanie McGrath</b> är från England men har bott i Arktis så hon lär veta vad hon pratar om när hon beskriver livstil och kultur. Att leva i en sådan kyla ("det var milt och behagligt, bara 20 grader minus", typ) måste påverka en människa, kynnet, sättet, känslor och tankegångar - hur man ser på världen. Det är väldigt intressant att fundera på.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEqfWG3qnyxhSGBPJWJJy9mS7nwLDUYkAlc1vCxDMRefoxaLbBuYfisitDk_9ytWVHkSxSo8wlN6PRrjr_ekmZFZyXdnft1wshakQMn2lVbom8VhMJw19qRSWVOgVCfY0dpdoEfjN1Nllh/s1600/9789146221371.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEqfWG3qnyxhSGBPJWJJy9mS7nwLDUYkAlc1vCxDMRefoxaLbBuYfisitDk_9ytWVHkSxSo8wlN6PRrjr_ekmZFZyXdnft1wshakQMn2lVbom8VhMJw19qRSWVOgVCfY0dpdoEfjN1Nllh/s400/9789146221371.jpg" width="237" /></a></div>
Hur som helst, Edie är björnjägare och vildmarksguide och under en tur med några jägare blir en av dem skjuten och det blir utgångspunkten för en svindlande intrig som Edie inte kan låta bli att reda ut.<br />
McGraths coola (sic!) hjältinna har drag både av <b>Elly Griffiths</b> egensinniga Ruth Galloway och <b>Peter Höeg</b>s orädda Smilla, men är för övrigt helt sin egen.<br />
Som väl är ska det dyka upp fler böcker om Edie, men innan dess - läs den här!<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/-jqZfkt71nI?rel=0" width="420"></iframe>Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-92042077688020892152012-08-08T11:34:00.000+02:002012-08-08T11:34:11.320+02:00Långsamt, tveksamt och kanske inte på riktigtJovisst, sommar och sol - fnys! Den här sommarens (och vårens) väderlek tänker jag förbigå med tystnad.<br />
Men läst har gjort, om än inte ute i solen på en filt i gräset - fast det har ju också hänt. Till och med stranden har jag legat och läst på. Jag har läst <strong>Belinda Bauers</strong> <em>Mörk jord</em> (mycket bra) och <em>Skuggsida</em> (mindre bra), Ett par myspusiga <strong>Erica James</strong>-romaner från 90-talet, Susa<strong>nna Jones</strong> <em>When Nights Were Cold</em> (superbra, sufragetter och äventyrerskor i England i början av 1900-talet), <strong>Carol Goodmans</strong> <em>Ghost Orchid</em> samt ett antal gamla sköna <strong>Ruth Rendell</strong>-thrillers. Och just nu är det <strong>Lisa Ungers</strong> <em>Darkness, My Old Friend</em> vilken är helt lysande. <br />
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
Att skriva här har känts helt främmande och ointressant och det gör det väl egentligen fortfarande. Jag får se hur det blir, ibland tappar jag sugen och ibland hittar jag den igen. </div>
Allt har sin tid. <br />
<br />
<div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOMoJAZ-x79KwoEpf_c17XpQC-ArBIOl6LP0NSDKJehvJK6MAZa72WAyD_86a9SUwHP55NtvzB47AO7hFbFataBueV6XfzSWZEoDSZGvPkTlLzh7SHo_7GKxeixu3vBOPE8orqO7R1yyxL/s1600/bookcrossing_24994317.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" kda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOMoJAZ-x79KwoEpf_c17XpQC-ArBIOl6LP0NSDKJehvJK6MAZa72WAyD_86a9SUwHP55NtvzB47AO7hFbFataBueV6XfzSWZEoDSZGvPkTlLzh7SHo_7GKxeixu3vBOPE8orqO7R1yyxL/s400/bookcrossing_24994317.jpg" width="265" /></a></div>Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-32371922844648868552012-06-01T12:18:00.001+02:002012-06-01T12:18:24.202+02:00Storslagna semesterplaner<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsZQpbcmTk9l0UYR23RyPb9bfaW0yrugHAzM5FOEVLWe0qL_dnnMIP27L2ULl5SFAiQAuWRN-__k3i-xhmQlMufds6BhWTwFUkSde1I2kkJvAo_hAqBxzOBpWoYvh2Pc9lT79PAjQbiQOg/s1600/20080625211520_large.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="228" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsZQpbcmTk9l0UYR23RyPb9bfaW0yrugHAzM5FOEVLWe0qL_dnnMIP27L2ULl5SFAiQAuWRN-__k3i-xhmQlMufds6BhWTwFUkSde1I2kkJvAo_hAqBxzOBpWoYvh2Pc9lT79PAjQbiQOg/s320/20080625211520_large.jpg" width="320" /></a></div>
<i><br /></i><br />
<i>Major Pettigrews sista chans</i> var en trevlig och underhållande upplevelse och efter den kändes det perfekt med lite mer spänning igen. <b>Ann Cleeves</b> senaste på svenska är välskriven och fängslande, som alltid. Idag har jag ledig förmiddag och har legat länge i sängen och läst. Vad annat kan man göra i det här apvädret? Halv storm och knappt över tio grader. Näe, fy katten. Längtar till min semester som tar sin början om två veckor. Då ska det bli tjugofem grader varmt och sol vareviga dag och jag ska - förutom måla om huset och andra praktiska uppgifter - ligga och läsa i gräset, käka jordgubbar och vicka på tårna.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-80302612857568665562012-05-23T11:51:00.002+02:002012-05-23T11:55:54.564+02:00Behaglig försommarläsningEfter tre slukade <strong>Mary Stewart</strong>-favoriter lånade jag hem <em>Major Pettigrews sista chans</em>. Och den är precis som jag trodde - och hoppades att den skulle vara. Brittisk landsbygd, originell farbror av gamla skolan, byskaveller, klokheter och myspys. Jag tänker på Erica James, Mary Wesley, Rosamund Pilcher, Marika Cobbold Hjörne. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi92wr3Upg3k_iUVhdqpjWfrCtqt61Yp3YJCB4XUbsxdhy6mKtthN6NPPIfrS99f1fUECwbDFzXO8lHurawelzARm3hZ-PR-uTl8ypHXeqiLbbXGA7d67SQhWRFOgzQHQ2tmj_kDgGBcaD/s1600/Henrietta_Tiarks_2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="222" qba="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi92wr3Upg3k_iUVhdqpjWfrCtqt61Yp3YJCB4XUbsxdhy6mKtthN6NPPIfrS99f1fUECwbDFzXO8lHurawelzARm3hZ-PR-uTl8ypHXeqiLbbXGA7d67SQhWRFOgzQHQ2tmj_kDgGBcaD/s320/Henrietta_Tiarks_2.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
Den är underbart <em>trevlig</em> och det är precis det slags bok jag vill ha nu när solen steker på ryggen och myror kryper över benen medan svalorna drillar och dyker runt huset.<br />
<br />
<em><span style="font-size: x-small;">Bild: Tea in the Garden 1957, bl a Henrietta Tiarks, duchess of Bedford</span></em></div>Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-28036867269380984502012-05-14T12:48:00.001+02:002012-05-14T12:48:16.248+02:00BlodtryckssänkandeVad ska jag läsa nu då? Läste de sista tjugo sidorna i <strong>Gillian Flynns</strong> senaste epos imorse, de jag somnade från igår kväll. Hur <em>det</em> nu var möjligt, men jag är väl så luttrad efter en månads thrillerkoma att jag kan nicka till även om det är spännande. Hur som helst. <em>Gone Girl</em> är gone och jag måste hitta något annat. Överväger att lugna nerverna med en skön <strong>Mary Stewart</strong>. Sex spännaningsromaner i rasande tempo, fullproppade med bestialiska mord och sjuka typer, har förmodligen gett mig lite för högt blodtryck och då kan nog <strong>Mary Stewart</strong> fungera som medicin. Även om hennes romaner också handlar om mord och galningar är det ett helt annat tempo, en helt annan ton och alltid trevliga miljöer. <br />
<em>Gone Girl</em>, ja. Under första halvan av boken funderade jag över om den verkligen skulle fortsätta vara så blek. Nick är bara gräslig och Amy kände jag en viss sympati för, men anade att hon hade en räv bakom örat. Och det hade hon ju onekligen. En hel rävfarm. Men hur Amy än visar sig vara så älskar jag verkligen det första kapitlet när hon så att säga försvunnit. När hon talar om "the cool girl" och spelet mellan könen. Det är så förbannat bra, så träffande. <br />
<em>Gone Girl</em> var väldigt bra, men lite besviken är jag ändå. <em>Dark Places</em> var så sjukt bra så jag hade enorma förväntningar som inte riktigt blev infriade. Men jag överlever nog det med.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-66012262601682448942012-05-03T14:16:00.000+02:002012-05-03T14:16:58.063+02:00Otäckare och otäckareTog flexledigt ett par timmar i förmiddags och satt ute i solen (tänk vilken tur att jag kunde det). Och läste. Ut min bok. Det var helt enkelt omöjligt för mig att lägga ifrån mig den. Herregud, vad spännande<a href="http://www.sjbolton.com/"><strong> Sharon J Bolton</strong></a> skriver, det är helt sjukt. Det är läskigt och nervkittlande och nagelbitande. Som en blandning mellan <strong>Elly Griffiths</strong> och <strong>Elizabeth Hand</strong>, kan man kanske säga. Inte lika snällt som Griffiths, men inte heller så rått som Elizabeth Hand (men lika läskigt). Ikväll är det dags att öppna nästa Bolton-bok. Köpte nämligen alla tre som inte finns översatta än. <em>Awakening</em> var det som jag läste ut imorse, ikväll blir det<em> Dead Scared</em> och då har jag ändå kvar <em>Now You See Me</em>. <br />
Och dessutom är <em>Gone Girl</em> av <strong>Gillian Flynn</strong> på väg hem till mig per kunglig post. <br />
Am I a lucky girl or what?Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-44336290280184860432012-04-22T10:22:00.005+02:002012-04-22T10:23:27.815+02:00Bolton-maniaLäste <i>Ond skörd</i> helt maniskt och samma dag jag lämnade tillbaka den på bibblan, lånade jag hem <b>Sharon J Bolton</b>s första thriller <i>Rov</i>. För en kvart sedan tvingade jag mig att slita mig från boken efter tre timmars morgonläsning. Hon skriver så förbaskat bra, helt enkelt. Så fruktansvärt spännande och otäckt, håren reser sig i nacken och man vill bara skrika "nej, lita in på honom!" till huvudpersonen. Jag är inte en konspiratoriskt lagd människa, men de sammansvärjningar som finns i Boltons hittills två romaner tror jag benhårt på. Det är mycket med barn och blod. Huvva. I love it.Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-9172995830893074782012-04-16T15:28:00.004+02:002012-04-16T15:39:08.333+02:00Oh, joy!<div align="left">Inte nog med att <strong>Ruth Rendell</strong> kommer med en spänningsroman i eget namn i augusti, <em><a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1451666683">The St Zita Society</a></em>. Hon kommer också ut med en ny roman under pseudonymen <strong>Barbara Vine</strong> i december: <em><a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=145169489X">The Child's Child</a></em>. Underbara nyheter. Min favoritförfattare alla kategorier är still going strong (and produktiv), trots att hon är över åttio år. Må hon leva ut i hundrade år!</div><br /><p align="center"><img style="TEXT-ALIGN: center; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; DISPLAY: block; HEIGHT: 234px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5731992046921815202" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1lN53vpwztMeg_2lOVCkkxzdrdvMwmevPb6S7NivZ-h1s8Imq_zb8kIqnE5Zn3iQo2GYxalIJScWqNMUXW5bgAdxn-YIhGohbdYtqSrGv7jNixpB2YClyC0NeY0RtkQNYAJlSy8pgGKTs/s320/rendellplusjames.jpg" /> <em><span style="font-size:85%;">Här är Ruthan tillsammans med kompisen Phyllis (aka PD James) och kisse.<br /></p></span></em>Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-4532900358510157622012-04-12T12:48:00.002+02:002012-04-12T12:57:10.430+02:00Kalla kårarÄntligen en "riktig" bok, en vuxenbok, igen. Den här gången blev det <em>Ond skörd</em> av <strong>Sharon J Bolton</strong>. Minns absolut inte i vilka kringelikrokar det boktipset har nått mig, men den verkar oerhört lovande. På de första sidorna är det ösregn, lervälling och geggamojja och i en tio år gammal barngrav - som rubbats på grund av att muren intill rasat - finner man två andra barnkroppar. Det är hur ruggigt som helst och tilltalar mitt morbida jag mycket starkt.<br />Det är sannerligen en kontrast till den Lotta-idyll jag rört mig i de senaste veckorna...<br />Åh, dessa damer som skriver så läskigt att man tappar andan. <strong>Gillian Flynn</strong>, <strong>Elizabeth Hand</strong> och nu <strong>Sharon Bolton.</strong>Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2723104445551419249.post-47196589590087968722012-04-11T15:12:00.005+02:002012-04-12T06:39:35.786+02:00A Whole Lotta Love<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwgpJiHWQqhaCIsGuiCnw-8KkYWEqyM4mV_TL8ZNYcRGc6QzVbO5q7jyYs06WYxW-Duita97ytf4DONAMKu5NWaQ8MXMI-_Ht1xqb8GjkCM8i_HZTtjZcMLsrZV4ARJPZJeN6nFfjA9CXD/s1600/atl.jpg"><img style="MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 205px; FLOAT: left; HEIGHT: 320px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5730134692191229538" border="0" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwgpJiHWQqhaCIsGuiCnw-8KkYWEqyM4mV_TL8ZNYcRGc6QzVbO5q7jyYs06WYxW-Duita97ytf4DONAMKu5NWaQ8MXMI-_Ht1xqb8GjkCM8i_HZTtjZcMLsrZV4ARJPZJeN6nFfjA9CXD/s320/atl.jpg" /></a> Efter att ha läst nästan hela serien Lotta-böcker i ett sträck - pallade helt enkelt inget annat och sedan fastnade jag och fortsatte av bara farten - börjar jag tröttna. Det absolut bästa motgiftet för Lotta-besatthet är att läsa de sista böckerna i serien. Fy, vad sega och tråkiga och tja, <em>dåliga</em>, de är. Efter <em>Lycka till, Lotta</em> (och<em> i</em> den också för den delen) är det som att tanten, <strong>Merri Vik</strong> alltså (aka <strong>Ester Ringnér-Lundgren</strong>), tappar allt. Lust, gnista, humor, uppfinningsrikedom, glädje, förstånd ... you name it. Och alla fel! Kunde <strong>ER-L</strong> inte hålla reda på sin egen hjältinna och hennes närmaste?<br /><br /><br /><div>Jag har en teori att tanten inte kunde skriva längre utan bad någon annan brodera ut de futtiga idéer hon fick. Lotta är, tänker och resonerar som en gammal tant och dessutom är böckerna fulla av gamla charmerande tanter och det får mig att misstänka att <strong>ER-L</strong> fått hybris och vill ha med sig själv på varenda sida. Äh, jag skojar förstås, men Lotta tappar definitivt sin charm i de sista böckerna. Var tog den skojfriskt hejiga tjejen som stod och sjöng <em>Farmareflickan</em> för full hals medan hon målade om huset, och dängde iväg målarpenseln på golftöntens vita polotröja, vägen? </div><br /><div>Ja ja, hur det än ligger till med de senare Lotta-böckerna så är de andra i alla fall hemskt trevliga och roliga och stämningsfyllda. Och jag älskar ju Lotta, trots allt. </div><br /><div>Här är en <a href="http://hem.passagen.se/lottabok/lotta.html">bra Lotta-site</a>, med quizar och annat smått och gott. </div>Inklinghttp://www.blogger.com/profile/10950225244217039466noreply@blogger.com1