Läsningen av Dark Places har varit underbar men bara ägt rum sena kvällar före sängåendet så det var oerhört lyxigt att kunna ägna en hel dag åt att läsa ut denna makalösa roman. My God - så spännande, så välskrivet, så tragiskt, så hoppfullt - faktiskt. Och ända in i slutet har man inte en aning om vem som mördat.
Gillian Flynn är helt enkelt ett geni.
Vissa partier är så äckligt obehagliga att jag knappt kunnat läsa men mest av allt kan Flynn konsten att fånga de där små detaljerna som säger allt i bara en mening. Hon har en skarp iakttagelseförmåga och ett lysande språk. Koncist. Exakt.
*
Ja, vad återstår då att läsa efter att ha blivit så totalt blown away av något? Jag plockade fram farmors gamla Min bror Michael, en Mary Stewart-favorit som utspelar sig i Delfi i slutet av femtiotalet. Jag har läst den många gånger men slås ändå av det fina språket, den behagliga översättningen och stämningen av äkta mysrys - härliga miljöer blandat med ett svart stråk av obehag. Filten väntar och det finns jordgubbar kvar. Ut i solen med mig!
3 kommentarer:
Jag har ju Sharp Objects liggande oläst här hemma. Skulle precis till att börja på den i vintras när jag läste någonting om självstympning i form av utdragna ögonfransar och kände att...nej, inte just nu. Jag mäktade inte med den typen av elände just då. Nu när det är sommar och solvarm idyll ute kanske det går bättre.
Min bror Michael, ja. Fortfarande inte läst, men om jag hoppar på nu kanske vi kan köra lite mary stewartsk parallelläsning..?
Det där med ögonfransarna minns jag inte... och anyway - Flynn skriver på ett sätt som inte är det minsta spekulativt så det blir ändå aldrig äckeläckligt. Bara äckligt. Du ska absolut läsa Sharp Objects! Och Dark Places (som är strået vassare). Bra idé att läsa dem nu när allt annat är en idyll!
Sätt igång med Stewart bums - jag läser ut den idag!
Snart är det dags för Dark Places.
Måste skaffa jordgubbar...
Skicka en kommentar