När jag väl började läsa En dag blev jag faktiskt helt fast och jag är numera med i den lovsjungande kören. Jag tycker den är helt super. Däremot inte särskilt originell eller speciell - det är helt enkelt en riktigt bra roman med lad/chicklitdrag. Att läsa En dag känns ganska mycket som att läsa Lisa Jewell. Varmt, klokt och berörande och späckat av humor utan att för den skull vara gapflabbig (som Mike Gayle. Mer som Nick Hornby i så fall.). Den påminner också rätt mycket om Jewells Vince&Joy, tycker jag. Det som skiljer En dag från hans kollegors romaner är kanske hur mycket han får med av det brittiska samhällets moderna historia. Det är ett rent nöje att läsa och få i sig by the way så där. Och han är också duktig på att skildra problematiken i att kunna bete sig som en ansvarslös tonåring långt upp i vuxen ålder och hur mognaden smyger på och man plötsligt inser att man är vuxen, vilket man naturligtvis förväxlar med att vara gammal:
Vid tjugosju års ålder undrar Emma om hon börjar bli gammal. Hon brukade vara stolt över sin vägran att se den andra sidan i en argumentation, men hon accepterar mer och mer att frågor ofta är mer dubbelbottnade och komplexa än hon trodde.
Det enda jag har lite svårt för att förstå varför Emma tycker så mycket om Dexter. Han är en riktigt fjantig och omogen figur och Emma är ju en ganska klok flicka. Men kärleken är ju blind. Eller är det kanske den som ser ...?
Jag har ungefär hundra sidor kvar och kommer antagligen att ligga och läsa i flera timmar ikväll. En dag har den effekten. Man vare sig kan eller vill släppa den.
Helena har skrivit, som vanligt välformulerat och initierat, om One Day här.
3 kommentarer:
Fick lite skrämselhicka när jag läste de första meningarna. Skönt att du kom in i den! Jag håller med dig: det ÄR en roman med starka lad-/chicklitinslag, om än en osedvanligt välskriven sådan. Författaren kan dock sin Thomas Hardy och Dickens och läser själv väldigt lite underhållningslitteratur, fick jag lära mig när jag - ding! - hade nöjet att intervjua honom i Stockholm i juni. Är dock livrädd inför filmatiseringen. Anne Hathaway må vara hur fantastisk som helst i Rachel at the Wedding och Brokeback Mountain, men HUR ska hon lyckas komma undan med Yorkshiredialekten?
PS: Kolla in på min blogg, nya Goodman ute nu och helt genrebrytande fast ändå inte!
PS2: "Som vanligt välformulerat och initierat", man tackar!
Jag tyckte jättemycket om En dag, no doubt about that! Och jag som äslakde serien Cold Feet känner igen en hel del: den rappa dialogen, humorn/allvar i en mycket vardagsnära blandning samt inte minst hur det går för Emma...
Hundra sidor in håller jag med dig om Goodmans Incubus, Lite väääl mycket tantsnusk, men som sagt - man kan inte sluta läsa eftersom hon i övrigt är lika bra och spännande som vanligt. Och jag älskar de ständiga referenserna till gothromaner som Jane Eyre m fl.
PS Klart som tusan - du är ju den enda auktoriteten i bloggvärlden...Jag litar blint på dina tips.
äslakde? älskade ska det förstås vara.
Skicka en kommentar