Nu när jag faktiskt börjat acceptera att sommaren är slut och hösten är här, känns det riktigt trevligt att tänka på den och allt som hör den till.
Promenader bland nedfallna löv och de där fantastiska färgerna som det blir på vildvin och lönn i september. Doften av svamp och fuktig mossa och kanske en näve björnbär eller en korg kantareller med sig hem.
Den magiska musiken från Twin Peaks som skapar en sådan utsökt känsla av frostnupen ödslig skogsväg där någon riktig tokfrans när som helst kan dyka upp. Naturligtvis kommer agent Cooper och räddar en.
Snygga kappor, stövlar och stickat à la Gilmore-flickorna.
Gult, milt ljus och morgondis, trädgården full av vissna fröställningar och en längtan efter att sitta framför brasan och läsa Jane Eyre.
De fina bilderna är lånade från Weheartit.com
7 kommentarer:
Ja,och steka äpplen på en pinne.
Sicken tur att agent Cooper finns!
Det är för lite agent Cooper i svensk television.
Ska man steka dem i brasan alltså? Tar det inte en förfärlig tid? Bättre emd paj med mycket kanel i ugnen...
Ja, det är alltid för lite Cooper överallt, tycker jag!
Underbart! Måste Gilmore Girls-ifiera min höstgarderob, känner jag. Min höstkappa, som jag hittade till sist, känns dock väldigt Lorelai.
Jag känner samma sak! Hon är hemskt stilsäker, Lorelai.
Tack för Twin Peaks-påminnelsen, har nu spelat skivan hela kvällen. Insåg att jag inte hittar soundtracket till Fire walk with me...måste leta ordentligt, även om den inte är så höstmysig utan mer obehaglig.
Och så ska jag beställa Essie Fox, tack för det tipset också!
Twin Peaks är ju späckad med mörk höststämning, om man bortser från den dansande småvuxne mannen...
Jag ser också synnerligen fram emot att stifta bekantskap med Essie Fox. Kan bli givande.
Mm, mera höstmysinlägg åt folket!
Skicka en kommentar