Såg i SvB:s Sommarens böcker att Johan Theorin kommer med en ny bok i juni. Hurra, tänkte jag och trodde att det var nummer fyra i Ölandskvartetten. Men icke. Istället är det en samling kortare berättelser (På stort Alvar) som utspelar sig på Öland, men roman numro fyra (Rörgast) får vi tydligen vänta på lite till. Johan Theorin har uppenbarligen skrivkramp.
Precis som jag, fast jag egentligen kanske skulle kunna skriva hyll(ande)meter om de Lotta-böcker jag plöjer igenom (och har gjort ett par veckor nu). De är så förbenat trevliga (åh vad jag gillar att alla är artiga mot varandra) och sympatiska och när man läser så här många på raken, typ femton-tjugo, lär man verkligen känna Lotta och hennes sextiotalsvärld. Ändå är det samma problem och oro som nu. Människan är sig lik och att plocka fram sina ungdomsböcker är alltid till stor tröst. Och nöje.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh, nostalgi! Lotta-böckerna var förmodligen mitt enda guilty pleasure som pre-tonåring. Måste nog rota på mammas och pappas vind för att se om de sparat mina gamla böcker...
Ja men gör det! Själv läste jag Jollyböckerna också, men de är roliga och mysiga på ett annat sätt. Man blir så glad av sina gamla böcker!
människan är sig lik i alla tider. så sant som det är sagt. man kan även känna igen sig i Kuddboken från 1000-talets Japan. måste läsa en Lotta-bok
Det kanske är bra att Theorin har skrivkramp. Då kanske resultatet (när det kommer) blir mycket bättre än Sankta Psycho!
Skicka en kommentar