Efter att ha läst nästan hela serien Lotta-böcker i ett sträck - pallade helt enkelt inget annat och sedan fastnade jag och fortsatte av bara farten - börjar jag tröttna. Det absolut bästa motgiftet för Lotta-besatthet är att läsa de sista böckerna i serien. Fy, vad sega och tråkiga och tja, dåliga, de är. Efter Lycka till, Lotta (och i den också för den delen) är det som att tanten, Merri Vik alltså (aka Ester Ringnér-Lundgren), tappar allt. Lust, gnista, humor, uppfinningsrikedom, glädje, förstånd ... you name it. Och alla fel! Kunde ER-L inte hålla reda på sin egen hjältinna och hennes närmaste?Jag har en teori att tanten inte kunde skriva längre utan bad någon annan brodera ut de futtiga idéer hon fick. Lotta är, tänker och resonerar som en gammal tant och dessutom är böckerna fulla av gamla charmerande tanter och det får mig att misstänka att ER-L fått hybris och vill ha med sig själv på varenda sida. Äh, jag skojar förstås, men Lotta tappar definitivt sin charm i de sista böckerna. Var tog den skojfriskt hejiga tjejen som stod och sjöng Farmareflickan för full hals medan hon målade om huset, och dängde iväg målarpenseln på golftöntens vita polotröja, vägen?
Ja ja, hur det än ligger till med de senare Lotta-böckerna så är de andra i alla fall hemskt trevliga och roliga och stämningsfyllda. Och jag älskar ju Lotta, trots allt.
Här är en bra Lotta-site, med quizar och annat smått och gott.
1 kommentar:
Lotta! : )
Skicka en kommentar