Vad ska jag läsa nu då? Läste de sista tjugo sidorna i Gillian Flynns senaste epos imorse, de jag somnade från igår kväll. Hur det nu var möjligt, men jag är väl så luttrad efter en månads thrillerkoma att jag kan nicka till även om det är spännande. Hur som helst. Gone Girl är gone och jag måste hitta något annat. Överväger att lugna nerverna med en skön Mary Stewart. Sex spännaningsromaner i rasande tempo, fullproppade med bestialiska mord och sjuka typer, har förmodligen gett mig lite för högt blodtryck och då kan nog Mary Stewart fungera som medicin. Även om hennes romaner också handlar om mord och galningar är det ett helt annat tempo, en helt annan ton och alltid trevliga miljöer.
Gone Girl, ja. Under första halvan av boken funderade jag över om den verkligen skulle fortsätta vara så blek. Nick är bara gräslig och Amy kände jag en viss sympati för, men anade att hon hade en räv bakom örat. Och det hade hon ju onekligen. En hel rävfarm. Men hur Amy än visar sig vara så älskar jag verkligen det första kapitlet när hon så att säga försvunnit. När hon talar om "the cool girl" och spelet mellan könen. Det är så förbannat bra, så träffande.
Gone Girl var väldigt bra, men lite besviken är jag ändå. Dark Places var så sjukt bra så jag hade enorma förväntningar som inte riktigt blev infriade. Men jag överlever nog det med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oh ja, det kapitlet! Så träffande och bra! Jag strök under mycket på de sidorna. Riktigt lika bra som Dark Places var kanske inte Gone Girl, men jag är otroligt imponerad över Flynns intrigmakande. Och språket!
Oh, ja - bara att komma på något så invecklat och sjukt... Fantastiskt! Språket är underbart, flytande och fyllt med humor mitt i all sin bisarra kontext.
Skicka en kommentar