Jag har ingen vidare tid och ingen vidare lust att skriva här, så det blir sparsmakat och sporadiskt framöver.
Detta regniga juni ser jag på House of Eliott på dvd och häpnar över hur bra det är. När det gick på tv tittade jag bara då och då på det, men eftersom jag alltid älskat tjugotalskläder tyckte jag väldigt mycket om den. Tjugotalet och fyrtiotalet har ända sedan jag var barn fört en tyst kamp inom mig och jag har alltid haft svårt att bestämma mig för vilket årtionde som är snyggast - modemässigt alltså. Jag har kommit fram till att kläder från tjugo- och trettiotalen är mer eleganta än fyrtiotalets, men ändå föredrar jag nog fyrtiotalsstilen. Jag gillar midja, lite axlar och klumpiga skor. Och frisyrerna. Jag trivs inte i shinglat eller bobbat hår. Not my style at all. Men de där klockhattarna man hade på tjugotalet...
Åh, vad underbara de är! När jag gick i nian sydde jag klänningar med nedhasad midja. Jag minns en som jag till och med satte dragsko på höften på. Det var väl inte helt lyckat eftersom den var i lite stel, men tunn, bomull, men ändå. Jag var helt ensam om det.
Sedan har vi ju tiotalet med höga kragar, spetsblusar, breda skärp, kamébroscher och de där smala, eleganta kjolarna... Suck. Och vad har vi nu? Leggings i jeanstyg (the horror!), converse och tunikor i billiga, sladdriga tyger. Man kan bara förfasa sig och känna förståelse för Jean Marsh, en av upphovskvinnorna till favoriten Upstairs, Downstairs (Herrskap och tjänstefolk), som också ligger bakom House of Eliott, och hennes fascination för svunna tider. Vad kan man säga? Kvinnan är ett geni.
Första säsongen av Huset Eliott är avklarad och den andra ligger och väntar. En box med fyra filmatiseringar av Minette Walters kriminalromaner ligger också nyinköpt på min hylla. Dvd-boxar är perfekt när det regnar och man bara vill gå i ide tills det blir sol och varmt igen.
Vad gäller läsning, så är den en ren regrediering för mig just nu. Efter Ulvenstam och Thorvall är det Mary Wesley som ligger på nattduksbordet och ett par Lotta-böcker har också slunkit ner. Det är mycket troligt att Maria Gripe kommer attDet är således inget nytt och spännande som jag tar itu med, utan bara ren tröst, nostalgi och mys som gäller, därav (det naturligtvis felaktiga) användandet av termen regrediering. Min intellektuella utveckling går knappast framåt just nu.
Men det känns helt okej och framför allt mycket lämpligt. Jag jobbar i trädgården, slappar och samlar krafter inför den mörka årstiden och höstens boksläpp.
4 kommentarer:
Känner mig lite träffad, tights och converse är kanske inte det mest eleganta - men bekvääämt. Men visst skulle man velat vara med på 20-30 talet. Empiretiden är inte dum heller... Och sekelskiftet! Och... Ja, jag gillar modehistoria helt enkelt.
Jag följde Huset Elliot slaviskt, åh så bra det var! Det betydde inte att jag inte kunde uppskatta French & Saunders parodi...
http://www.youtube.com/watch?v=sdiZzPFAiCU
Förvånande likt, eller vad säger du?
Huset Elliot, enastående serie sannerligen! För att inte tala om Upstairs Downstairs! Jag gillar... värdigheten! hos de där serierna skarpt!
Mitt hjärta är i charleston-dansens era, en dag ska jag gå kurs och lära mig dansa sådär! Tilldess får jag öva framför festscenen i The Great Gatsby! Önskar jag hade figur nog att bära upp klänning med låg (minst sagt) midja, de är så vackra, särskilt med en ondulerad frilla till, med ett litet pannband och en fjäder och tjusiga handskar!
Äh, känn dig inte träffad - jag älskar själv jeans i alla former. Men det jag saknar i vår tid är riktig stil, riktig elegans. Visst finns det tjusiga klänningar och kjolar, men de är ofta omöjliga att bära förutom till Oscarsgalan. (Ooops vad jag låter initierad nu!)
Och Franch&Saunders är underbara - tack! Jag är av den uppfattningen att man kan driva med allt - hur bra det än är...
Mmm, Upstairs, Downstairs är sannerligen underbart! Jag har alla fem boxarna här i mediahyllan... Charleston - så coolt! I första avsnittet av Eliott, eller är det andra? - dansas det mycket charleston, så spana in det om du kan! Handskar, pannaband, fjädrar - yes please!
Tordyveln flyger...är den ultimata nu-börjar-sommarlovet-läsningen. Den, och Susan Coopers Ovan hav, under sten.
Härligt att höra att Huset Elliot håller än. Befinner mig just nu i säsong 3 av Herrskap och tjänstefolk. Lite roligt att flera avsnitt är författade av fay Weldon!
Skicka en kommentar