Behaglig försommarläsning

Efter tre slukade Mary Stewart-favoriter lånade jag hem Major Pettigrews sista chans. Och den är precis som jag trodde - och hoppades att den skulle vara. Brittisk landsbygd, originell farbror av gamla skolan, byskaveller, klokheter och myspys. Jag tänker på Erica James, Mary Wesley, Rosamund Pilcher, Marika Cobbold Hjörne.

Den är underbart trevlig och det är precis det slags bok jag vill ha nu när solen steker på ryggen och myror kryper över benen medan svalorna drillar och dyker runt huset.

Bild: Tea in the Garden 1957, bl a Henrietta Tiarks, duchess of Bedford

Blodtryckssänkande

Vad ska jag läsa nu då? Läste de sista tjugo sidorna i Gillian Flynns senaste epos imorse, de jag somnade från igår kväll. Hur det nu var möjligt, men jag är väl så luttrad efter en månads thrillerkoma att jag kan nicka till även om det är spännande. Hur som helst. Gone Girl är gone och jag måste hitta något annat. Överväger att lugna nerverna med en skön Mary Stewart. Sex spännaningsromaner i rasande tempo, fullproppade med bestialiska mord och sjuka typer, har förmodligen gett mig lite för högt blodtryck och då kan nog Mary Stewart fungera som medicin. Även om hennes romaner också handlar om mord och galningar är det ett helt annat tempo, en helt annan ton och alltid trevliga miljöer.
Gone Girl, ja. Under första halvan av boken funderade jag över om den verkligen skulle fortsätta vara så blek. Nick är bara gräslig och Amy kände jag en viss sympati för, men anade att hon hade en räv bakom örat. Och det hade hon ju onekligen. En hel rävfarm. Men hur Amy än visar sig vara så älskar jag verkligen det första kapitlet när hon så att säga försvunnit. När hon talar om "the cool girl" och spelet mellan könen. Det är så förbannat bra, så träffande.
Gone Girl var väldigt bra, men lite besviken är jag ändå. Dark Places var så sjukt bra så jag hade enorma förväntningar som inte riktigt blev infriade. Men jag överlever nog det med.

Otäckare och otäckare

Tog flexledigt ett par timmar i förmiddags och satt ute i solen (tänk vilken tur att jag kunde det). Och läste. Ut min bok. Det var helt enkelt omöjligt för mig att lägga ifrån mig den. Herregud, vad spännande Sharon J Bolton skriver, det är helt sjukt. Det är läskigt och nervkittlande och nagelbitande. Som en blandning mellan Elly Griffiths och Elizabeth Hand, kan man kanske säga. Inte lika snällt som Griffiths, men inte heller så rått som Elizabeth Hand (men lika läskigt). Ikväll är det dags att öppna nästa Bolton-bok. Köpte nämligen alla tre som inte finns översatta än. Awakening var det som jag läste ut imorse, ikväll blir det Dead Scared och då har jag ändå kvar Now You See Me.
Och dessutom är Gone Girl av Gillian Flynn på väg hem till mig per kunglig post.
Am I a lucky girl or what?