Emellertid lånade jag hem filmen i veckan och den var faktiskt ännu sämre än jag förväntat mig, fast på ett annat sätt. Jag tycker den är vackert filmad och egentligen är det helt okej att Heathcliff spelas av en svart skådespelare (James Howson) eftersom det förmodligen bara ska förstärka hans utanförskap och utsatthet. Det som jag reagerar på är hur blek och blodlös filmen är. Jag menar, Wuthering Heights är ju en av tidernas mest passionerade kärleksromaner, men det här känns bara som en enda lång gäspning. Kanske beror det på skådespelarna, jag vet inte. Den enda av dem som har något slags uttryck i ansikte och säger något med ögonen är Catherine (Kaya Scodelario) men alla de andra ser faktiskt mest ut som uttråkade zombies.
Oh well. Det är väl bara att acceptera att varken Wuthering Heights eller Jane Eyre kommer till sin rätt i filmformat och istället plocka fram boken och låta filmen utspela sig i fantasin.
6 kommentarer:
Jag tyckte filmen var helt ok men håller med dig om slutet för jag kände att jag saknade något i storyn även om jag inte kom ihåg vad förrän jag läst ditt inlägg. Men jag hyser ju ett visst agg mot hela Heatcliff - Cathy historien så min bedömning blir därefter. En okej film men gillar fortfarande inte berättelsen.
Det saknas något på slutet ja! Så in i bomben.
Jag är egentligen inte heller så förtjust i själva kärlekshistorien i WH, men gillar inramningen med Lockwood som kommer till Heathcliffs hus åratal efter att allt hänt, och hör Cathy knacka på rutan på natten, och får sedan berättelsen om C&H berättad för sig som en spökhistoria av Nelly, hushållerskan. Och naturen som en beståndsdel i berättelsen gillar jag också. Regn, blåst, skitväder....
Jag tror att man inte gillar WH eftersom det knappt finns några sympatiska personer i den. Både C och H är ju egocentriska och självupptagna och stolta på gränsen till idiotiska.
Men som sagt - snyggt filmad men för min del otippat blodfattig. Hade förväntat mig lite passion i alla fall.
Har inte orkat se den, och fick inte större lust efter att ha läst vad du tycker. Jag gillade ju senaste Jane Eyre-filmatiseringen även om man får se den som något separat från boken. Det går ju inte att göra den rättvisa på film verkar det som. Förresten, jag såg att du köpt the woman in black. Jag har nyss sett den, och jag kan avslöja att både jag och maken blev skrämda halvt från vettet. Har läst flera sågningar av recensenter som inte blivit ett dugg skrämda, hur nu det kan vara möjligt. Den är rätt upphottad vad gäller spökerierna och intrigen jämfört med boken, men det må väl vara hänt. Härligt ryslig var den iaf.
Jaså, ni blev rädda? Jag ber att få gratulera... Känner mig lite kluven till Woman in Black-filmen. Jag var så himla förväntansfull och tänkte - vad kan gå fel?
Jag tycker Radcliffe är ganska bra, men i boken är han ju livrädd för spöken och det märks inte precis i filmen. Och jag blev bara uppskrämd ett par gånger, tyckte att boken var mycket, mycket läskigare.
Än en gång - varför, ack VARFÖR, kan man inte bara följa manus när det är så briljant? Slutet var ju helt annorlunda och alldeles för simpelt.
För mig var det precis tvärtom, blev inte så skrämd av boken - filmen däremot...när det gäller intrigen var jag tvungen att ta fram boken och kolla om jag hade glömt vissa händelser. Men nej, det var filmmakarnas påhitt. Som så ofta vågar de inte lita på grundhistorien utan måste fylla ut med galna fruar and what not.
Ajdå. Jag har inte läst många positiva kommentarer om den här filmen, men ska ändå se den pga Kaya Scodelario. ;)
Skicka en kommentar