En lösning på problemet

Som små barn har inte lyckats engagera mig, eller, rättare sagt så har jag inte lyckats engagera mig i Perrottas roman. Den är bra, men säger mig liksom inget. Inte just nu i alla fall. Till och med den mysrysare jag stack emellan med talade mera med mig. Eller det var kanske just det att den inte sa mig något alls utan bara underhöll mig lite som gjorde att den kändes bättre? Ibland är det ju så att inget känns bra, ingen bok känns okej och det är verkligen ett obehagligt tillstånd man hamnar i då. Man öppnar en bok, bläddrar i den, men lägger ifrån sig den igen och längtar efter något som man inte riktigt vet vad är. Igår kväll plockade jag fram Pat Conroys Tidvattnets furste och läste femtio sidor. Efter Driving Miss Daisy som jag sett tidigare på kvällen ville jag ha mer av amerikanska södern. Conroy var helt okej. Den är bra, välskriven och wow, vilka underbara beskrivningar av naturen, marsklandet, saltvattnet, räklukten... Men ändå kände jag mig inte helt tillfredsställd.

Men nyss fick jag lösningen på mina problem: Blodläge finns att hämta på bibblan. Hurra! Äntligen mer Johan Theorin.