Även om jag i vanliga fall inte precis är något fan av Mats Gellerfeldt, så tyckte jag mycket om den här artikeln han skrivit om Sherlock Holmes i Svenskan. Jag blev till och med lite rörd när han skriver hur han som liten ordnade det för sig när han skulle läsa:
Jag var nörd redan som barn och älskade ”mysfaktorn” i berättelserna. Jag minns ännu känslan av att komma hem från skolan och rosta bröd på ett primitivt galler (men det blev frasigare än med elektrisk brödrost), koka te och sedan placera mig själv och den tjocka katten Rasmus I i sängen och läsa om Holmes och Watson, medan oktoberregnet trummade mot fönstret.
Inte alls långt från mina egna upplevelser, inte bara med Conan Doyle, utan också exempelvis Maria Lang, C S Lewis, Susan Cooper, J R R Tolkien för att inte tala om Lotta-böckerna. Också i vuxen ålder älskar jag det där, att ta fram en bok, sätta mig på en skön plats och duka fram en kanna te och kakor eller läskande citronlemonad om det nu är på en filt ute i solen jag ämnar parkera mig. Inte sällan är det också omläsningar det gäller. När man vet att det kommer att bli mysigt, vet vilka känslor som kommer att infinna sig.
Jag gör det fortfarande. När sommaren nalkas plockar jag till exempel ofta fram Tordyveln flyger i skymningen (inger ofelbart en sommarlovskänsla, men då måste man ha leverpastej och andra goda pålägg hemma eftersom en av de bästa scenerna i boken utspelar sig hemma hos prästen Lindroth där han serverar smarriga mackor som får det att vattnas i munnen på läsaren) och när hösten kommer läser jag gärna om Jane Eyre. Inledningskapitlet i vilket Jane sitter i fönstersmygen och läser bakom gardinen (varför gillar man att läsa om andra som läser? Rena metaporren!) medan regnet smattrar mot rutan känns lika mysigt (men bara just i början, ett par sidor längre in är det inte precis mysigt...) som Gellerfeldts Holmes-upplevelse.
Det är verkligen fantastiskt. Böcker kan faktiskt ge vilken upplevelse som helst: de kan vända helt upp och ner på ens världsbild, välta världen, underhålla, skrämmas eller få en att skratta men de kan också agera snuttefilt för den trygghetstörstande. Det är bara att välja.
7 kommentarer:
Jag förstår precis vad du menar, en snuttefilt i bokform är precis vad man behöver ibland. Kravlöst, kanske lite nostalgiskt och ibland som en skyddande buffert mot omvärlden, åtminstone för mig.
Lang, Jane Eyre och Tordyveln är med på min lista, så även Agnes Cecilia och några vällästa Christie. Och så Ture Sventon i öknen. Tolkien och Lewis har jag väl aldrig riktigt fastnat för, men Susan Cooper! Ovan hav, under sten - snacka om sommarlovskänsla.
Precis - det handlar väldigt mycket om nostalgi och återuppliva och -leva känslan man hade som barn.
Nu till vintern måste man ju bara läsa En ring av järn av Susan Cooper. Vinande vindar, snö, vinter och kalla kårar.... Faktiskt något av det läskigaste jag någonsin läst.
En ring av järn är den enda i serien jag inte har läst. Måste nog göra det nu i vinter. Jag har också fått tips om Rosamund Pilchers Midvinter när det gäller stämningsskapande jul- och vinterböcker. Är lite tveksam till Pilcher, men va fan, man är ju snart tant inte bara mentalt utan även åldersmässigt, så varför inte...
Hahaha! Jag läste Pilcher när jag var i tjugoårsåldern men minns inte så mycket. Hon är säkert helt okej.
En ring av järn är absolut den bästa i Cooper-serien, så läs, läs!
Och lycka till med scamble egg-dieten... Och du, sojakorv är jättegott! Men det ska vara den från Hälsans kök, och ingen annan.
Jag ska möta vintern uppkrupen i soffan med näsan i En ring av järn och en sojakorv i näven!
Hahaha! That's the spirit!
Känner igen mig, och tror att en hel del av bokmalarnas hypande av hösten handlar just om läsnings-myset!
Skicka en kommentar