I sommar ser jag med glädje och stort nöje om BBC Ones serie Emma som går på lördagar i Svt klockan nitton. Romola Garai är perfekt i rollen som den beskäftiga och självgoda Emma som får lära sig en läxa och resten av rollbesättningen är precis lika bra.
Och så lite frestande bilder från nya Jane Eyre - som faktiskt verkar oerhört lovande...
6 kommentarer:
Vi tycker (som vanligt) olika. När jag tänker på Garais porträttering av Emma ryser jag av obehag. Säkert inte enbart hennes fel, hela produktionen är, i brist på bättre ord, olidligt flamsig. Fast jag tycker inte att Garai imponerat i något hon gjort. Hon spelar liksom samma storögda, rundmunnade våp i allt hon gör. Och det är raka motsatsen till Austens Emma.
Hmmm, intressant. Men så är det förstås om man tycker att någon enskild skådespelare är rätt lam och olidlig. Vissa avskyr ju t ex Keira Knightley och tycker att hon förstör allt. Själv gillar jag både henne och Romola Garai. Men det klart, hennes porträttering skiljer sig rätt mycket från Austens Emma, men som en fristående serie är det bra, tycker jag.
Antar att du inte är imponerad av The Crimson Petal and the White...
Haha! Det låter spännande. Den måste jag se!
Jag har faktiskt undvikit att se filmatiseringen av The Crimson Petal and the White, mest för att jag ännu inte läst boken - och verkligen vill göra det efter alla lovord - men faktiskt lite också för Garais medverkan. Och visst är det som du skriver att vissa skådespelare stryker en mothårs.
Gillar verkligen Jane Austens böcker och kan naturligtvis inte missa filmer eller tv-serier efter hennes romaner. Gillar dock inte karaktären Emma riktigt.... Men tv-serien var helt ok. Ser fram emot en ny filmatisering av Jane Eyre. Den enda som jag hittills tyckt varit värd att se är den från 1983 med Zelah Clarke och Timothy Dalton i huvudrollerna.
Samma här! T Dalton är den absolut bästa Rochester hittills, riktigt dark and broody. Den versionen skildrar ju dessutom Janes barndom på ett fullt tillfredsställande vis. Andra filmatiseringar har en tendens att förbise hennes barndom och kastar sig rätt in i livet som guvernant, vilket är idiotiskt eftersom barndomen präglar Janes så starkt.
Skicka en kommentar