Mummy dearest

Trots att undertecknads bläckfläckiga hjärta numera bultar för en högst verklig person, ägnar jag kvällarna åt det slags kärlek som aldrig kommer att överge en stackars flicka. Nej, nej. Inte diamanter. Utan fiktion, förstås.

Majgull Axelsson är som vanligt oerhört stark och petar runt med vassa fingrar precis där det gör som ondast. Moderspassion handlar om moderskap, mödrar, misstag och lögner. Ett outtömligt ämne eftersom att vara morsa verkar vara den mest komplicerade och laddade uppgift man kan ta på sig. Men varför? Borde det inte vara tvärtom? Rent teoretiskt borde det vara hur enkelt som helst. Man får ett barn, man älskar och tar hand om och fostrar och fortsätter sedan älska.

Problemet är väl vad det är för något man stoppar in i begreppet älska.

Minna i boken har sett sin dotter som en en perfekt varelse från ovan. När flickan vill veta var hon kommer ifrån får hon en idiotisk och onödig lögn till svar. En lögn dottern naturligtvis genomskådar och som får henne att hata och förakta sin mamma. En mamma som numera är rädd för sin dotter.

Vissa barn har det så kämpigt med sina "kärleksfulla" morsor att de som vuxna klär ut sig till dem och går in till främmande flickor medan de duschar.

Minna med dotter är bara ett par av romanfigurerna i Moderspassion som har det kämpigt med livet och sina relationer. Majgull Axelsson får följa mig i säng i fortsättningen också. Andra sängkamrater torde maka på sig.