Någon vakar i natten var bra från första till sista sidan och Ann Patchett är en författare som jag definitivt kommer att läsa mer av. Jag älskade hur hur hon fick mig att bli berörd utan att vara sentimental eller spela på känslosträngar. Jag tyckte väldigt mycket om berättelsen om hur man kan känna släktskap och samhörighet med dem som inte är familj och kanske känna sig mer främmande inför sina egna nära och kära. Och att en ansträngd relation inte behöver vara något permanent utan att man kommer över saker även om de varit smärtsamma och svåra.
Och så passade snöstormen som drog in över Boston så förträffligt väl ihop med snön som bara faller och faller här där jag bor. Jag gillar den typen av beröringspunkter mellan verklig värld och fiktiv.
4 kommentarer:
Det blir ju som i Huset Usher, när de läser i en bok om någon som hör ett otäckt ljud (en knackning på en dörr?) och de själva i samma stund som de läser om ljudet hör det själva (går säkert att uttrycka detta mindre omständligt)! Du läser om en snöstorm samtidigt som Du själv nästan befinner Dig mitt i en! En verklighetens narrativa metaleps - fräsigt!
Ha ha, ja ungefär så, fast tack och lov handlar det inte om knackningar nu...det hade varit förskräckligt. Metaleps indeed!
Tänk att jag aldrig kan komma mig för att läsa Ann Patchett fast jag tänkt det så många gånger... Kommer hon på svensk, billig, pocket?
Tjaaa.. förhoppningsvis kommer hon ut på pocket i höst/vinter ngn gång. Det gör väl det mesta nuförti'n... Anyway - läs den om du har möjlighet - i vilken form den än har!
Skicka en kommentar