söndag 13 mars 2011

tjyvgubbar

Hurra för att Peter Apelgren och Helen Benno vann På spåret i fredags! Peter är alltid lika sjukt rolig, kanske med betoning på sjukt. Men när det var dags för den andra musikfrågan blev jag en aning konfunderad. Jag kände naturligtvis igen både Wuthering Heights och Cat Stevens-låten, men sedan? Gitarriffet var otroligt bekant men jag kunde inte placera det. När svaret sedan var Rolling Stones protesterade jag högljutt framför tv:n. Jag avskyr Rolling Stones och kan definitivt inte identifiera det där riffet som tillhörande dem. Resten av helgen har jag gått och nynnat just de den där lilla melodislingan och igår kom jag på det. Den kommer ju från Joni Mitchells Coyote! Slempundartönten Richards har alltså stulit hennes riff rakt av. Rolling Stoneslåten Waiting On A Friend är från -81, Coyote är från -76. Need I say more?
Det gav mig inte precis någon anledning att ändra min uppfattning om Rolling Stones musikaliska eh ... förtjänster således.
Här är klippet från På spåret:


Och här är Joni Mitchells låt. Stäng av bakgrundsmusiken längst ner på sidan och lyssna och jämför.



4 kommentarer:

La Bibliofille sa...

Slempundartönt? Me love! Jag ska inlyssna riffen och ber att få återkomma!

Inkling sa...

Ja men han ÄR ju slemmig och töntig (jag menar - gammelmansöron och kajal passar inte så bra ihop...) och pundare.

La Bibliofille sa...

HAHA, gammelmansöron och kajal passar inte så bra ihop, Du är bara för bäst! Det som me love är förresten ordet slempundartönt, det vill jag förtydliga, Rolling Stones är inte riktigt min likör. Jag tycker att Mick Jagger är lite otäck - så liten, men ändå så stort gap...

Inkling sa...

Visst är Jagger läskig? Som ett leddjur, ingen ryggrad utan gjord av gummi. Och en stor mun. Hu!