the most anticipated royal event in 30 years

Ja då smäller det! Idag gifter sig prins William med Kate Middleton och jag tänker sitta klistrad framför teven. Förmodligen kommer jag att snyfta och tänka på hur det var när Diana gifte sig och hur det skulle ha varit om hon var med idag. Oh well. Det kommer nog att gå bra ändå. Här skriver The Telegraph om bröllopet och här är bröllopets officiella sida.

Ladi Di 29 juli 1981 på väg in i St Paul

En nyfödd William, 21 juni 1982

Vill man inte ha en tepåse med William i morgonteet ...

... så finns det spypåsar för den som inte gillar spektaklet.

Jolly revisited

Sommarväder medför oundvikligen nostalgiläsning för min del - bara för att den rätta sommarlovskänslan ska infinna sig. För det gör den. Böcker jag läste i min barn- och ungdom är rena madeleinekakan. Minnena flödar över mig och livet känns enkelt och okomplicerat. Jag dukar till och med en bricka med kall o'boy och leverpastejmackor med pressgurka (standardmellanmål från min barndom) och tar med mig ut i solen. Jag är hopplöst nostalgisk.

I veckan har jag läst (slukat) ett antal Lotta-böcker, men ändå - inget är som mina älskade Jolly-böcker. Jag tror jag köpte den första -79 och sedan fortsatte jag i fyra, fem år. Numera har jag hela serien på 26 böcker i samma hylla där jag har Lotta-samlingen. Men Jolly har hedersplatsen, förstås. Jämte dem står några gamla Starlet och Jättestarlet, också från runt -79 till -81.

Som inbiten Jolly-fan gillar jag förstås Jolly på Facebook också.

fynd i bokhyllan

Titta vad jag hittade igår kväll i bokhyllan! Det är ett gratisexemplar vi fick till bokhandeln innan den kom ut, men inte köpte vi in den för det. Men jag hade läst fina recensioner och plockade med den hem och nu, ett antal år senare, kommer den till heders.

Medan bokarna slår ut i min backe, lönnarna surrar av berusade humlor och stararna kvillrar och knirpar (vilka sinnessjuka ljud de fåglarna kan åstadkomma!) ligger jag på en filt och bränner mina stackars vita skinkor och fångas in av denna lysande roman.

Från första meningen är jag fast, av språket, av berättarrösten, av storyn ...

Fridfull igen

Näe, inte fanns det något kul alls på Hamrelius (som annars är en fin bokhandel - det är bara jag som var kräsen just idag) utom Sharp Objcts för 39 pix. Istället beställde jag nyss Huset vid strandens slut (ja ja, jag står i kö på den på bibblan men jag varken vill eller kan vänta två veckor till och dessutom vill jag ändå äga Elly Griffiths böcker) och Dark Places (längtade efter mer Gillian Flynn) på nätet alldeles nyss och känner mig så himla nöjd med min beställning att jag kan lägga mig i lugn och ro med Alla tiders Lotta ikväll utan att längta efter något annat.

Desperado

Det finns bara ett fel med Elly Griffiths romaner om Ruth Galloway. De är alldeles för korta.
Nu läser jag de sista sidorna i Pappersväggar och har ont i magen av att oro för vad jag ska läsa i påsk. Så mycket ledig tid, så mycket sol, så många kvällar. Hemma väntar Siri Hustvedts Den skakande kvinnan men jag vet ju inte om den är min tekopp än. Jag vill ha en R O M A N.
På påskafton ska jag till Malmö, kanske blir det min räddning. Om någon ser en ljushårig kvinna med desperation i blicken smita in på Hamrelius så är det bara jag.

Stilsäker

Fick syn på en Youtube-snutt på Dimmiga dagarna där min gamla favorit Stevie Nicks sjunger en tidig version av Wild Heart backstage och har sedan dess inte kunnat få den ur öronen, ur skallen. Hon är så förbaskat bra och rösten stark och mycket speciell. Stevie är dessutom otroligt söt i videon, fräsch som en nyponros, solbränd som en Californian girl och inte alls så där teatralisk och uppsminkad som hon ofta är på bild. Här är lite fler fina bilder på Stevie och här kan du se Stevie sjunga Wild Heart.

tales of the unexpected

Våren pågår för fullt utanför de nyputsade fönstren och de tjockare, mörkare vintergardinerna är utbytta mot ljusa, tunna sommargardiner i spets och prickig bomull. Bofinkar och koltrastar och starar sjunger som besatta och grannen kör fram och tillbaka mellan åkrarna med gödseltanken på släp. Jag sitter och lyssnar på Radio Four med en kopp russian earl grey i handen, och njuter av Charles Dance som läser Roald Dahls ruggiga berättelse om mannen som äter bidrottninggelé och matar sin underutvecklade lilla dotter med den. Bzzz, bzzz! Lyssna här! Hamnar i arkivet fr o m imorgon, den 14.

Jag minns när det gick en serie filmatiserade Roald Dahl-noveller på teve på sommarkvällarna i min barndom. Glömmer aldrig introt, det är helt lysande.

För övrigt är jag djupt försjunken i Elly Griffiths andra roman om Ruth Galloway, Janusstenen. Helt lysande, den med.

Livet är kort och gott mycket bra just nu.

På riktigt

Läste ut Elly Griffiths Flickan under jorden igår kväll och har reserverat både Ruth Galloway nummer två och tre på bibblan. Jag är frälst och förälskad. Den var otroligt bra och spännande och Ruth är en trovärdig och sympatisk person som jag absolut vill läsa mer om. Tack snälla Helena för tipset!

*

För övrigt läser jag Allt i hemmets specialnummer om lantlivets härligheter - "Lantspecial" - och känner mig som ett frågetecken. Man får tips på hur man ska inreda för att få rätta torpkänslan. Man ska ha mönstrade tapeter, zinkbaljor utomhus och pelargoner i fönstren, såpat golv och "mormorsblommor" i trädgården.

Det är ju hemskt trevligt, men alltså - har de här människorna överhuvudtaget varit på landet - förutom att hälsa på någon kompis från storstan som har ett litet idylliskt torp någonstans på vischan eller i skärgården? För det första ser det i allmänhet inte ut så där på landet. Folk har oftast inte bara trägolv eftersom det blir för kallt på vintern. Man har inte vitmålat (det har man bara i Lantliv et cetera) och man har inte rosablommigt gammalt porslin. Man har feta skinnsoffor från åttiotalet och heltäckningsmattor och Arabiaporslin. Det är vi, något yngre gröna vågare, som inreder i gammal stil men vi är ju bara en bråkdel av alla som bor på landet.

Och vad betyder "bädda i mormors stil"? Vems mormor? Min mormor var sosse av gamla skolan och älskade Konsum och alla nymodigheter och moderniteter som kom på femtio- och sextiotalen och förmodligen bäddade hon med syntetlakan - inte blommiga bomullslakan som fått hänga ute och torka.

För det andra önskar jag verkligen att fler människor flyttade ut på landsbygden och levde lantliv - på riktigt! Så hade kanske inte alla bensinmackar lagts ner och lanthandlar fått slå igen. Jag önskar att folk skulle vilja bo ute på vischan och köpa de gamla övergivna torpen och gårdarna och vara här året runt istället för att stugorna köps upp av danskar och tyskar som tillbringar ett par veckor om året här. Att det inte bara är en osmaklig trend som inte har något med verkligheten att göra. Underbara Clara (love her!) uttrycker det mycket bra och adekvat här.

Livet på landet är inte ett saftkalas på glasverandan. Livet på landet luktar ibland koskit. Men det är på riktigt och inte någon j-a trend.