söndag 20 december 2009

Lektyr lämpad för jul

Efter femtio sidor blev det äntligen lite flyt i Andrew Taylors Det blödande hjärtat och nu är den ett rent nöje att öppna om kvällen. De första kapitlen var dock en aning ... sega. Jag kan inte förklara vad det var, men berättelsen flöt helt enkelt inte framåt. Inte då. Nu gör den det, tack och lov, och den blir allt mer spännande. Trots det tror jag att jag tar ett par dagars paus från den och ägnar mig åt Maria Langs Tragedi på en lantkyrkogård istället. Det är en oläst Lang och den ska tydligen utspela sig i juletid och det är en stämningsskapare jag gillar: böcker!
Dessutom har jag Jaget och fåglarna att läsa ut, en märklig men hittills underbar och fängslande roman. Språket, bilderna, figurerna... Mycket originell. Men varför i hela världen är omslaget så förfärligt?

3 kommentarer:

Mrs. B sa...

Å du läser Jaget och fåglarna, en roman jag verkligen också vill läsa när jag får chansen. Ser fram emot att läsa vad du har att säga om den!

Inkling sa...

Ja, den är verkligen egen och som sagt, en bit in hittills mycket bra. Jag rapporterar så snart jag läst ut den!

Helena sa...

Åh, Tragedi på en lantkyrkogård är mysig! Kanske den mest oförställd femtiotaliga av Langs böcker, om man ser till dialog, persongalleri och småstadsmentalitet. Småstadsslinkan Barbara i grönt siden är jätterolig. Och herregud, bara grejen att Puck SLÅR IN en vitullig kattunge i ett paket med röd rosett på! Galet. Maria Langs böcker är verkligen bra tidsdokument - när de är bra. Skriv gärna några rader om vad du tyckte, själv blir jag sugen på att läsa om. Brukar läsa om den smått ritualistiskt nästan varje jul men i år har det inte blivit av.