Jag har oftast inga problem med att lägga ifrån mig en bok jag inte vill läsa klart. Det finns så många bra romaner jag inte läst, romaner som jag skulle älska med varenda nervcell, som jag kan ägna mig åt istället - som exempelvis Flickan från ovan. När den kom fick jag för mig att den tillhörde samma kategori som Pojken som kallades det - jag menar, titeln - hallå? Flickan hit och pojken dit, nej tack. Men efter att ha läst Månvarv och peppats av Camillas inlägg om den kommande filmen visste jag att det var dags. Och när ju Maj-Britt Wiggh trilskades så uppenbarade sig ett ypperligt tillfälle att plocka ner det nästan orörda antikvariatfyndet från hyllan. Flickan från ovan, eller The Lovely Bones som låter bättre, är fantastiskt bra. Och jag flyter igenom den, utan minsta tvekan eller motstånd.
Precis som det ska vara.
2 kommentarer:
Vad kul att du giller den! Jag vet inte ens hur dey kom sig att jag lånade den.....kanske den vackra titeln. Och hon skriver väldigt rent och osentimentalt Alice. Hoppas översättningen är lika bra som originalet.
Skall du se filmen? Ibland vet jag inte om jag skall våga. Läste t.ex om filmen gjord på en favoritbok, "The time-travellers' wife"....verkar ha blivit ytterligt dravel. Men å andra sidan, vad/vem kan man egentligen lita på? Rekommenderar för övrigt Sebolds' "Lucky"......
Keep at it!
Osentimentalt, ja! Och skarpsynt och distinkt och ... fantastiskt bra! Jag tycker filmen ser ganska bra ut på trailern, så jag tror att jag ska våga mig på den... Har letat upp Lucky på bibblan ("Efter våldtäkten" på svenska...)
Skicka en kommentar