Det här inlägget fick mig att få upp förhoppningen om att kanske få läsa något lika spännande och romantiskt i trevlig blandning, utan att bli intetsägande, som
Mary Stewart serverar i sina spänningsromaner från femtio- till nittiotalen (
Madame, will you talk kom 1955 och
Rose Cottage 1997). Alltså klickade jag hem fyra romaner av
Carola Salisbury från Bokbörsen och sitter rastlöst och väntar nu på att säljarna ska vakna ur jul- och nyårskoma och skicka hem dem till mig. Jag har bara fyrtio sidor kvar i
Flickan från ovan och börjar redan skruva oroligt på mig i läsfåtöljen. Den blir naturligtvis utläst idag så vad ska jag ta till tills mina mysrysare dimper ner i brevlådan? (Jag har förresten världens bästa lantbrevbärare. Han körde in till mitt hus - 100 meter från brevlådan - och placerade ett stort julklappspaket som skickats från Frankrike på min trappa när jag inte var hemma och öppnade. Tänk att man fortfarande gör så istället för att oroa sig för tjuvar och bry sig om avier!) Jag funderar på någon Hardy-roman kanske, nu när
Tess går på tv längtar jag efter att läsa mer, men han kräver lite mer tid och
engagemang än jag är beredd på att ge så antagligen blir det något lite lättare, något jag redan kan på mina fem fingrar. Vi får se, det löser sig. Om inte annat plockar jag fram Tintin och boken om Tintin-böckerna:
Tintin, den kompletta guiden av
Michael Farr. Den är en bibel - in a good way - för alla som älskar och kan sina Tintin-äventyr.
Jag har för övrigt faktiskt tittat på filmatiseringarna av Camilla Läckbergs böcker nu i jul. Inte riktigt så usla som de första var men ändå. Rätt bleka skådespelarprestationer och till och med på de mer rutinerade skådisarna ligger Läckbergs dialog avigt i munnarna. Där märks det att hon inte är den yppersta textförfattaren i landet. Och måste människan använda samma j-a formel i varje intrig? Gamla händelser som ligger som bakgrund och orsak till nutida mord (som ofta är lite väl komplicerade, sjuka och slugt uttänkta) blir en aning tjatigt i längden.
Men nog om detta. Dags för lunch och de sista sidorna i Lovely Bones.
5 kommentarer:
God fortsättning! Ska bli kul att höra vad du tycker om Salisbury, jag blev också väldigt sugen efter att ha läst inlägget på Bokhora.
Mary Stewart har jag för övrigt dig att tacka för att jag upptäckt - eller snarare återupptäckt. För evigheter sedan hittade jag Min bror Michael i en fyndlåda och slog till, jag blandade ihop hennes namn med Mary Renault som jag hade blivit tipsad om. När jag upptäckte misstaget blev den stående i bokhyllan tills jag tio år senare läste om henne hos dig. Nu har jag läst De nio karosserna (mycket bra) och Döden går i kloster (inte fullt så bra).
Men åh, så roligt att vara skyldig till din upptäckt av Mary Stewart! Mina favoriter är just Min bror Michael och Förhäxad ö, som utspelas på Korfu. Det brinner en eld är också bra. Jag ser fram emot Salisbury och ska lämna rapport här så snart jag kan.
Jag tycker det var lite gulligt att Salisbury var en man som skrev under kvinnlig pseudonym, jag såg framför mig hur han satt om kvällarna och smygskrev sina romantiska mysrysare utan att våga berätta för någon, inte ens frugan.
Ha ha, ja precis! Han satt där och skrev i godan ro och gav utlopp för sin annars dolda romantiska läggning och när frugan knackade på och sa att det var dags att äta lade han snabbt en tidning över skrivmaskinen så hon inte skulle se vad han egentligen var för en kille under den tuffa ytan...
Så roligt att du lyckades hitta flera Salisbury! Jag har bara hunnit med en än så länge, men den bådade gott. Lättläst, stämningsfullt och trivsamt utan att bli intetsägande. Blev extremt förvånad när jag fick reda på att Salisbury var pseudonym för en manlig författare, den gotiska kärleksromanen är ju en väldigt kvinnlig genre. Extra kul att han tydligen skrev i smyg, får liknande bilder i huvudet som Pomegranate och Ylva när jag tänker på det.
Det ska bli spännande att höra vad du tycker! Har sparat de andra två Salisbury jag fick av mamma till nästa tillfälle då jag är i behov av något att skölja smaklökarna med mellan mer allvarligt syftande läsprojekt. Perfekt myslitteratur!
Skicka en kommentar