Jag läste min första bok av Denise Mina för ett par veckor sedan och tyckte väl att den var ... sådär. Översättningen var nog inte särskilt bra; på flera ställen kunde man ana anglicismer och hemgjorda direköversättningar, men trots det var språket helt okej. Man får ju inte vara allt för petig. Intrigen var rätt spännande och jag medger villigt att jag läste fler sidor än jag egentligen orkade om kvällarna för att jag var tvungen att få reda på hur vissa obehagliga situationer utvecklade sig. Paddys hemmiljö i den stora, katolska arbetarfamiljen var i högsta grad motbjudande och klaustrofobisk. Och jag funderade på varför Paddy i ena stunden tänker att hon är stolt över att hon är arbetarklass och i nästa känner hur viktigt det är att bli journalist. Om arbetarklassen är så bra kan hon väl stanna där?Äh, jag inser naturligtvis hur kluvet det är att komma från en klass med "anor" och samtidigt avsky att bli förknippad med den och vilja göra något annat, något mer av sig själv och sitt liv. Men det där förljugna romantiserandet av arbetarklassen har jag mycket svårt för.
Men trots det kommer jag förmodligen att läsa mer av Denise Mina. Hon var helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar