Ha ha ha, igår hade jag femhundra besök här! Massor av googlingar på kronprinsparets inbjudan ledde väl de stackarna hit...
Igår lånade jag impulsivt hem Viveca Lindfors självbiografi Viveca, Viveca efter att ha hört en radioprogramserie på SR Minnen där Beppe Wolgers intervjuar henne och Staffan Scheja om hur det är att bo i New York (Beppe i New York från 1982). Beppe läste upp en sådan underbar beskrivning av hur Viveca och Georg Rydeberg träffades ur boken och jag kände att jag skulle vilja läsa det själv. Hon verkar vara så klok, Viveca Lindfors. Lika klok som vacker. Hon är ju den typen som bara blev vackrare och vackrare med åren. Inte på ett gullig gumma-sätt utan som kvinna.
Hur hon sedan attraherades av den i mina ögon sliskiga och slemfula Rydeberg är mig en gåta. Men erotiken är outgrundlig.
Senast jag såg henne var i Flickan vid stenbänken där hon spelar Storråda med den äran. Jag minns henne också i den lysande komedien The Linguini Incident, där David Bowie är rolig och snygg och Rosanna Arquette riktigt bra.
Om jag verkligen kommer att läsa hela Viveca, Viveca vet jag inte, men jag kommer definitivt läsa bitar ur den. Det är alltid lika fascinerande med det slags kärlek och starka attraktion som fanns mellan bland andra henne och Rydeberg, och mellan Elizabeth Taylor och Richard Burton. Den tar aldrig slut. Det är fint.
