
Först nu har jag sett filmatiseringen av Elizabeth Gaskells (oavslutade) roman Wives and Daughters - och den var absolut fantastiskt! Keeley Hawes är ju vacker som en dag och det subtilt elaka spelet från Francesca Annis är lysande. Däremot funderar jag på varför de valt lilleputten Tom Hollander som skön hjälte. Han och hans lemmar är uppseendeväckande korta och är han inte lite lik en apa?
Trots Nicke Nyfiken rekommenderas Wives and Daughters för vänner av brittisk viktoriana.

