Näe, vad är det här? Ett kapitel in i Sömngångerskan undrar jag var allt det där som beskrivits som ett möte mellan Sarah Waters och Charlotte Brontë (stora ord!) äger rum. Jag kan inte uttrycka min uppfattning bättre än Stringhyllan gör här. Trist, segt, ointressant och helt intetsägande. Goth? My ass.
Jag lämnar besviket tillbaka Essie Fox och tar itu med The Vault. Ruth Rendell är ju trots allt alltid Ruth Rendell och Wexford en sann vän i viken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Exakt! Jag väntade på det! Precis så gjorde jag. Man borde stämma någon för vilseledande marknadsföring!
Åh nej, du också?! Har nu hört från två tillförlitliga källor att Sömngångerskan är aptrist. Vad tråkigt, synd på så rara ärter med mera. Men, kanske ändå, en välkommen påminnelse om att när något verkar vara för bra för att vara sant, ja, då kanske det är det också...
Är förresten vansinnigt sugen på en ny Kate Morton och önsketankesgooglar frenetiskt. Ingen utdelning än, tyvärr...
Skicka en kommentar